– Ett sådant försök är dömt att misslyckas. Inom den ultranationella rörelsen finns bara utrymme för ett stort parti. Det är Jimmie Åkesson som är The Superstar i den här rörelsen, och honom kan inte de här ungdomarna konkurrera med.
Henrik Arnstad har följt konflikterna mellan SD och SDU och är inte förvånad över att ungdomsförbundet till sist blev uteslutet.
– Det är en maktkamp som kommer i alla partier som går från sektliknande gräsrotsrörelser till stora folkrörelser. Då måste man samordna politiken och makten och partipiskan viner. I det läget är konflikter med ungdomsförbund vanliga.
Däremot ser Henrik Arnstad inga större skillnader mellan SD och det uteslutna SDU – och han klassar båda rörelserna som tydligt fascistiska.
– Sverigedemokraterna har sina rötter i mellankrigstidens fascism, men numera talar de om kultur istället för om raser, säger Henrik Arnstad.
Förutom motståndet mot ett mångkulturellt samhälle är det den extrema nationalismen som tydligt visar var SD hör hemma, menar Henrik Arnstad som tycker att SDU:s motto "Nationen framför allt" avslöjar väldigt mycket.
– Ultranationalismen är helt oförenlig med den liberala demokratin som säger att du kan vara medborgare i Sverige oavsett vilken religion eller hudfärg du har.
Jessica Ohlson menar att maktkampen mellan SD och SDU handlade om att politikerna i ungdomsförbundet var mer intellektuella och välutbildade, men den bilden delar inte Henrik Arnstad.
– I SD:s innersta cirkel finns många välutbildade människor och Mattias Karlsson som i praktiken leder partiet är definitivt intellektuell.
Däremot ser Henrik Arnstad en stor skillnad mellan dagens SD och det parti av brunskjortor och Bevara Sverige Svenskt-flaggor som Jimmie Åkesson tog över.
– I dag är det nästan okej för en universitetsstudent att berätta öppet att han eller hon är SDU:are. Det skulle aldrig ha fungerat för tio år sedan. Det handlar om att SD alltmer närmar sig de accepterades skara. Det gick bra att tänka på SD som en fascistisk rörelse innan de satt i riksdagen, men sen blev de en del av det svenska etablissemanget och då blev det genast knepigare. Att kalla ett riksdagsparti för fascistiskt är att erkänna att den svenska kollektiva identiteten innehåller också den här ondskan. Det är svårt att ta till sig när vi samtidigt vill se oss som det mest demokratiska landet på jorden.