Flera barn är aktuella i de utredningar som polisen bedriver efter våldsvågen i Nyköping. Yngst är en 12-åring.
Sprängningar, skjutningar och mordbränder. Flera barn är aktuella i utredningarna om våldsvågen i Nyköping. Det yngsta är bara 12 år.
På flera platser i landet som skakas av grov våldsbrottslighet syns samma fenomen: Åldern på de som figurerar i utredningarna kryper neråt.
I all sin tragik kan den skrämmande utvecklingen upplevas som obegriplig – men det är den inte, menar Camila Salazar Atías, kriminolog som arbetar med unga på Fryshuset i Stockholm.
– Barn som dras in i den här typen av brottslighet känner inte att de är en del av samhället och känner sig ofta svikna av vuxna, säger hon och fortsätter:
– Dörrarna känns stängda och de har tappat hoppet om en annan framtid.
Samtidigt matas barnen med bilder av personer som glänser i dyra märkeskläder som visar att de har "lyckats". Kläderna ger status, trots att de köpts med pengar från brott.
– Ibland ingår de här personerna i kriminella gäng. De kan också ingå i lösa grupperingar eller konstellationer som ägnar sig åt olika former av kriminalitet men som kan vara lojala med olika gäng eller nätverk.
För barnet blir detta ett alternativ. Samhället är stängt – men grupperingarna som lever utanför samhället tar emot nya förmågor med öppna armar.
En del av barnen ger sig helt frivilligt in i kriminalitet. I många fall kombineras längtan efter sammanhang med olika former av motprestationer och tvång.
Det kan handla om drogskulder som måste betalas – och avbetalningen kan ske genom att barnet utför ett uppdrag.
– Barnet kan också få höra att de själva eller deras anhöriga kan råka illa ut om de inte utför uppdraget.
"Barn som dras in i den här typen av grov våldsbrottslighet har tappat hoppet om en annan framtid", säger Camila Salazar Atía, kriminolog.
Barn som begår brott och är yngre än 15 år överlämnas till socialtjänstens vård. I Nyköping har man inte märkt någon uppenbar ökning av antalet orosanmälningar om att barn begår brott, berättar Gabriel Billing, chef för individ- och familjeomsorgen.
Däremot tycker sig socialtjänsten se att kriminaliteten kryper neråt i åldrarna.
– Det är en utveckling som verkar synas i hela landet. Det gör att vi i dag är ännu mer på tårna och försöker att tidigt identifiera barn som riskerar att hamna i kriminella sammanhang, säger han.
Gabriel Billing delar uppfattningen att de barn som hamnar i miljöer där det förekommer grov våldsbrottslighet ofta söker efter ett sammanhang.
– Därför är det viktigt att det förebyggande arbetet börjar riktigt tidigt, så att dessa barn inte hinner utveckla en kriminell identitet.
När en våldsvåg sköljer över ett lokalsamhälle får det en rad omedelbara konsekvenser. Människor – ibland helt oskyldiga – skadas, de ungdomar som utför en del av dåden förstör sina liv och otryggheten ökar.
Camila Salazar Atías oroas också över hur våldet påverkar en hel ungdomsgeneration.
– I det stora hela är det ett fåtal ungdomar och barn som begår den här typen av våldsbrott. Men alla ungdomar tar del av händelserna via sociala medier. De läser om och ser jämnåriga som mördas och mördar. Helt ofiltrerat. Ibland är offer och gärningsman från deras eget närområde.
Socialtjänsten försöker tidigt identifiera barn som befinner sig i riskzonen, så att de inte hinner utveckla en kriminell identitet, säger Gabriel Billing, chef för individ- och familjeomsorgen i Nyköping.
I förlängningen kan det leda till ökad polarisering, menar hon. Det sätts likhetstecken mellan å ena sidan kriminalitet och å andra sidan grupper av ungdomar och bostadsområden.
För de barn och ungdomar som växer upp i stigmatiserade bostadsområden kan det leda till en ökad känsla av att inte ha en plats i samhället. De blir endast sedda som problem, inte som resurser. Det blir en ond spiral.
– Det är en farlig utveckling, säger hon.
I den kriminalpolitiska debatten ropas det ofta efter hårdare straff och andra repressiva åtgärder. Det kanske behövs men det stoppar inte barn och ungdomar från att gå med i gäng, anser Camila Salazar Atías.
Om utvecklingen ska vändas måste alla barn känna att de har en plats i samhället. För det ska lyckas krävs stora insatser av hela samhället och här kan civilsamhället spela en viktig roll.
– Ofta sägs det i debatten att samhällets mjuka insatser inte har fungerat och att det nu krävs hårda tag. Men faktum är att vi under de senaste 16 åren har satsat mindre på mjuka insatser, som föreningslivet, skolan, mötesplatser och en meningsfull fritid.
– Ibland väcks förslaget att vi borde ta hjälp av militären. Kanske ska vi skicka dit en armé från civilsamhället i stället, säger Camila Salazar Atías.
Kan privatpersoner göra något?
– Vi kan alla göra något. Vi kan bekräfta alla barn vi möter. Barn står i kö för att få bekräftelse.