– Jag har inte kunnat sova i natt. Jag har tänkt på de anhöriga till han som dödades. Alla mina tankar går till dem. Det som inträffade var fruktansvärt.
När knivattacken ägde rum den 13 mars 1994 var Katarina Hoffman en av ägarna till Stadskällaren, som under 90-talet var ett av Nyköpings mest populära uteställen.
Minnena från just den där kvällen återvände när hon sa ja till att bli intervjuad. Och det var minnena som plågade henne under natten, i väntan på intervjun nästa dag, berättar hon.
– Jag stod i baren den där kvällen. Först var det som vilken kväll som helst. Det var fullt med folk som skrattade och dansade.
Men sedan förändras allt. På golvet mellan pianobaren och dansgolvet såg Katarina Hoffman hur en man gick till attack mot en annan man, som segnade ner till golvet.
– Jag såg ingen kniv men insåg att läget var allvarligt. Mannen som gått till attack sprang från platsen och jag sprang efter.
Totalt hade tre män blivit knivskurna. Den attack som Katarina Hoffman blev vittne till fick allvarligast utgång. Offret, 33-årige Peter Sjöberg, avled av sina skador på väg till lasarettet.
Även de två andra männen skadades allvarligt. Men efter ett par dagar var deras tillstånd stabilt.
– Jag kände igen Peter som gäst på Stadskällaren. Han var där ibland. Däremot kände jag inte alls igen den man som hade gått till attack.
Efter knivdådet inledde polisen en intensiv jakt på gärningsmannen. När en 42-årig man klev in på polishuset i Nyköping och förklarade att det var honom som de letade efter tog jakten slut. Den hade då pågått i 18 timmar.
Under polisförhören gjorde mannen – Nyköpingsbon Lars Widerström – vissa medgivanden. Han medgav att han knivskurit en person. Men han nekade till de två andra attackerna, bland annat attacken mot Peter Sjöberg.
När det var dags för häktning frågade häktningsdomaren honom om han brukade gå omkring knivbeväpnad.
– Jo, för att känna mig säkrare. Det finns så många ungdomsgäng man får passa sig för. På TV har jag sett många ruskiga saker, som till exempel programmet Efterlyst, svarade han enligt SN:s rapportering.
Nyköpings tingsrätt dömde Lars Widerström för dråp och två dråpförsök till tio års fängelse. Enligt domstolen stod det utom allt rimligt tvivel att han även genomfört de två andra attackerna.
Många år senare stod Lars Widerström åter inför rätta. Den här gången som misstänkt polismördare.
När nyheten om knivattackerna på Stadskällaren nådde Nyköpingsprofilen Leif "Dala" Dahlström kände han stor förtvivlan. Han kände Peter Sjöberg som fotbollsspelare – de spelade båda i Sjösa IF.
Dessutom drev Dala Dahlström krogen Brovakten på Öster vid den här tiden.
– Det som hänt var ju inte klokt. Ska man inte kunna gå på krogen utan att bli mördad? Jag kände att det fick vara nog, berättar han.
Några dagar efter attackerna började Dala Dahlström förbereda ett fackeltåg genom staden. Annonser i SN berättade att fackeltåget var en protest mot "det meningslösa våldet" och ett sätt att visa att "våra tankar finns hos anhöriga till de drabbade, i deras svåra stund"
Det blev en av de största manifestationer som genomförts i Nyköping. Närmare 5 000 personer deltog i fackeltåget, som började vid Östra skolan och slutade på Stora torget.
Tror du att ett fackeltåg i protest mot våldet skulle locka lika mycket människor i dag?
– Nej, tyvärr tror jag inte det. Vid tiden för knivattackerna kändes den här typen av riktigt grovt våld exceptionellt. I dag lever vi i en annan tid, säger han.
Katarina Hoffman hann aldrig ikapp den flyende gärningsmannen.
– Det var nog tur. Vad hade hänt om jag hunnit? Kanske jag också hade blivit knivskuren, säger hon.
Tiden efter attacken var svår, berättar hon. Men det fanns stöd. Kyrkan kom till restaurangen för att stödja vittnen och personal. Även fackeltåget blev ett ljus i mörkret.
– Det var så många människor. Jag gick i början av tåget. När vi nådde fram till Stora torget hade de sista inte ens börjat vandra från Östra skolan. Det var fint och gav någon slags trygghet.
Lars Widerström släpptes ur fängelset år 2000. Sju år senare sköt han ihjäl en polis i Nyköping och dömdes till livstids fängelse för mord – ett straff som han fortfarande avtjänar.
Fotnot: SN har varit i kontakt med anhöriga inför publiceringen