Om en djurägare häktas måste polisens arbete inkludera djuret som lämnas utan tillsyn. I grunden är det alltid djurägarens ansvar, men polismyndigheten måste förhålla sig till djurskyddslagen, som all annan lagstiftning.
– Är det polisen som är orsaken till att han eller hon inte kan ta hand om sitt djur får vi naturligtvis det stora ansvaret att se till att någon annan tar hand om det. Om den möjligheten inte finns måste vi göra det, säger Kjell Malmkvist, kommissarie på Nyköpingspolisen.
Djurskyddslagen är till för att skydda djuren från människan, och i den står det bland annat att djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Polismyndigheten försöker hitta en anhörig som kan ta hand om djuren. I fallet med Lena Juhlin föll ansvaret för katterna på henne när brodern dog, även om hon inte förstod exakt vad det innebar.
– När man frivilligt kliver in och tar ansvar, blir man så kallad djurhållare i lagens mening. En anhörig till en person som avlidit får ansvaret för den avlidnes tillhörigheter och ägodelar, vilket katter är. Lenas ansvarssituation är inte konstig på något vis, säger Kjell Malmkvist.
Bara genom att mata en katt blir du i lagens mening djurhållare. Har du väl börjat ge mat lär sig katten det, och då är du också skyldig att fortsätta mata den.
Hur mycket informerar polisen om det ansvaret?
– Vi kan inte informera om precis allting i alla lägen. Polisen är skyldig att se till att katterna tas om hand på något sätt, men om vi inte hittar någon enkel lösning får länsstyrelsen ta ett beslut.
Länsstyrelsen tog över djurskyddskontrollen från kommunerna för drygt sex år sedan. Det är polismyndigheten som ser till att besluten som länsstyrelsen tar verkställs.
– Utifrån lagstiftningen vi har i dag skulle jag säga att vi har en ganska bra samverka, säger Kjell Malmkvist om polismyndighetens och länsstyrelsens delade uppdrag.
– Personligen tycker jag dock inte att det är en polisiär uppgift att fösa kor eller stalla hästar, fortsätter han.