Lenas Juhlins bror var tio år äldre än henne. De hade inte haft någon kontakt på flera år. De hade heller inte vuxit upp tillsammans, men likväl var de syskon. Så när hennes bror, som levde ensam och isolerad, dog föll ansvaret på Lena.
– Han valde bort familjen. Det är tragiskt att han var ensam när han dog, men jag har inte gått igenom ett direkt sorgearbete. Och det var väl tur i den här soppan, säger Lena.
Brodern hittades i sin lägenhet i Brandkärr i Nyköping, och när hans närmast anhöriga kontaktades var det av polisen som sade att de inte kunde utesluta att ett brott hade begåtts.
Polisen inledde en mordutredning som de kunde lägga ned efter en dryg vecka. De släppte avspärrningarna och ringde till Lena.
– De sa att de inte misstänkte mord längre, och det var skönt. Ingen förtjänar att dö så. Sedan sa de att avspärrningen var hävd, att jag skulle hämta lägenhetsnyckeln och att de hade matat katten, berättar hon.
Lena visste inte att hennes bror hade en katt och blev förvånad. Själv är hon kattallergiker och har aldrig ägt ett djur, men lovade polisen att försöka fixa det.
– Jag gick in i lägenheten och det var fruktansvärt. Det var total misär. Jag har jobbat på boendestöd i kommunen och har sett rätt mycket, men det här går knappt att beskriva.
Lägenhetsfönstren var övertäckta med svart plast och det var fullt med bråte i rummen, berättar Lena som insåg att hon inte skulle hitta katten och började den mödosamma processen att ta kontakt med myndigheter för att be om hjälp.
Samtidigt började kattens situation diskuteras i en grupp på Facebook. Där kom det fram att det fanns ännu en katt i lägenheten, och många var upprörda över att ingen tog hand om dem.
Lena Juhlin pratade först med länsstyrelsen och frågade vad hon skulle göra med katterna, men de hänvisade till kommunen som i sin tur sade att man inte kunde göra något och bad Lena att ringa till Nyköpings katthem.
– Prio ett för mig var att hjälpa katterna. Jag fick reda på att det skulle finnas en till katt i lägenheten, men hade inte sett till den. Ena katten hade jag skymtat när jag var i lägenheten för att fylla på med mat och vatten.
Hjälpen från katthemmet var i form av en stor kattfälla, men då orkade inte Lena längre. Hennes allergi hindrade henne från att vara inne i lägenheten längre stunder.
– Jag gav upp och gick till Nyköpingshem. De sa att jag kunde lämna över allt till dem, och jag bad nästan om ursäkt när jag lämnade nyckeln, men det kändes så skönt.
Lättnaden varade dock inte länge. Samma eftermiddag ringde länsstyrelsen och berättade att de hade fått in en orosanmälan. Lena misstänktes för vanvård av katterna i lägenheten.
– De sa att katterna var mitt ansvar för att jag hade tagit emot nyckeln av polisen. Helt plötsligt var katterna mina, och då blev jag väldigt arg. Polisen borde ha informerat mig om det.
I dag har en av katterna hittat hem till sin ursprungliga ägare. Lena Juhlins bror hade troligtvis tagit in katten till sig och på så vis blivit ny ägare. Den andra katten har skymtats i Brandkärr, men det är oklart vad som har hänt med den. Lena Juhlin är inte arg längre och länsstyrelsen har avslutat ärendet.
– Jag brukar inte bråka och skrika, men någon gång måste man kanske göra det. Det kan inte vara första eller sista gången som det här händer, säger hon.