Faktorer som mäts är bland annat inkomst, andel invånare med socialbidrag samt arbetslöshet och andel förvärvsarbetande. Men även utbildning och antal sjukdagar, liksom valdeltagade.
Stora skillnader visar sig, framför allt mellan olika stadsdelar i Nyköpings tätort, men även mellan olika socknar på landsbygden.
De som mår bäst i tätorten är de som bor i villaområdet Malmbryggshagen. Här är inkomsterna högst i hela tätorten och nästan alla vuxna har ett jobb att gå till. Den öppna arbetslösheten är låg och utbildningsnivån hög. Ingen i Malmbryggshagen får ekonomiskt bistånd av kommunen. I de flesta fall är den socioekonomiska statusen generellt högre i villaområden än i områden med flerbostadshus.
Och på andra sidan Trosavägen tornar höghusen i Stenkulla upp sig. Här var folkhälsotalen de lägsta i hela tätorten i den senaste rapporten om folkhälsa från Nyköpings kommun. Inkomsterna är bara en bråkdel av de i Malmbryggshagen och ohälsotalen höga.
När olika socknar på landsbygden jämförs med varandra finns också stora skillnader, även om de inte är riktigt lika stora.
Inkomsterna i det fattigaste bostadsområdet i Nyköping, Brandkärr, är mindre än en fjärdedel av medelinkomsten för invånarna i Husby-Oppunda som är det bostadsområde där den disponibla inkomsten för hushållen är allra högst, drygt en miljon kronor om året.