Målad läckert Ferrariröd står den nya räddningshelikoptern på Skavsta flygplats och väntar på sin besättning. Sedan i höstas arbetar Sjöfartsverkets särskilda testteam med att flyga in, testa och utvärdera de nya helikoptrarna.
– Det är ungefär som att lära sig en ny bil, att hitta känslan, säger piloten Carl Tengblad.
Sjöfartsverket är ansvarig för sjö- och flygräddningen i Sverige och har köpt in sju nya helikoptrar som ska ersätta den nuvarande flottan. Affären är värd ungefär 800 miljoner kronor, det innebär att varje helikopter kostar drygt 100 miljoner kronor.
– De nya helikoptrarna har bättre kapacitet, därmed kan vi rädda fler liv, längre bort och under sämre väderförhållanden, säger Noomi Eriksson, ställföreträdande generaldirektör på Sjöfartsverket som är ansvarig myndighet för den svenska sjö- och flygräddningen.
Utbildningen och intrimningen har förlagts till Skavsta, sedan kommer helikoptrarna och dess besättningar att placeras på de fem sjöräddningsbaserna längs den svenska kusten. Totalt ska 20 besättningar, som består av fyra personer, utbildas av det speciella teamet på Skavsta.
Vinschoperatören Joakim Packalén är en av dem, han ansvarar för att helikoptern hittar rätt och lokaliserar den eller dem som ska räddas. När piloten är framme vid målet öppnar Joakim skjutdörren och häver sig ut genom öppningen och spejar nedåt.
– Man kan säga att jag är pilotens ögon, säger han. Jag kan även styra helikoptern från min plats.
När helikoptern är i rätt läge vinschar Joakim ned en person, en ytbärgare, som sedan ska plocka upp den nödställde.
Räddningsarbetet sker ofta under svåra förhållanden, storm, regn eller snö. Men det är inga stora problem för besättningen.
– All vind är bra och vi älskar när det blåser. Är det vindstilla sätter i stället helikopterns vingar luften i rörelse och då kan ytbärgaren komma i en farlig rotation, förklarar han.
I stället är nedisning på rotorerna och luftintagen den största faran.
– Men de nya helikoptrarna har ett system för avisning.
Men det finns gränser för räddningsarbetet, den egna säkerheten. Och prioriteringen ser ut så här:
– Först och främst ska helikoptern hålla sig i luften, sedan gäller det ytbärgarens säkerhet, slutligen ska vi ta upp de nödställda.
Helikoptern har plats för 15 passagerare, men när det handlar om livräddning finns det inget maxantal. Det går alltid att packa in så mycket folk som behövs, de räddade får i värsta fall ligga på varandra under hemtransporten.