Ett svartvit fotografi av ett gammalt hus bakom en lövridå drar till sig blickarna på Culturums utställningsvägg. Verket är den moderata kulturpolitikern Lana Lannecels personliga favorit bland årets kommunala konstinköp.
– Jag tycker väldigt mycket om spelet mellan ljus och skugga i det där fotografiet, förklarar Lana Lannecel.
Under det gångna året har hon följt med kommunens konstansvariga tjänsteman Eva Josephson runt på galleri- och ateljébesök. Uppdraget har varit att köpa in ny konst till kommunens lokaler, och i plånboken har de haft 50 000 kronor.
– Men det räcker inte långt när man ska köpa konst. Jag önskar att vi hade haft mycket mer pengar, förklarar Lana.
Ändå har prislappen inte varit det första duon tittat på, försäkrar Eva Josephson.
– Vi väljer med hjärtat. Men det är klart att jag ibland funderat på vad vi ska göra om vi fastnar för ett väldigt dyrt konstverk. Ska vi köpa det och sedan låta bli att handla mer konst under hela året?
Nu ställdes inte Eva och Lana inför det besvärliga ställningstagandet under året som gick. För sina 50 000 kronor har de fått ihop 16 konstverk som nu ställs ut på Culturum och som så småningom ska hitta sin väg till förskolor, sammanträdesrum och kontorslokaler i Nyköping.
– När vi visar upp konsten brukar det alltid vara kommunanställda som ringer och försöker paxa olika konstverk, men jag vill helst att de ska ut till skolor och förskolor där många kan se dem, säger Eva Josephson.
Hon är ansvarig för alla konstinköp i Nyköping och var också den som rekommenderade Carolina Falkeholt när kommunen ville ha en grafittimålning till den nya högstadieskolan. Efter vårens infekterade debatt är nu Falkeholts blommiga snippa gömd bakom en trävägg på skolan.
– Jag tror ändå att den kommer fram så småningom. Man kan inte gömma undan konst, säger Eva Josephson.
Hon trodde själv att hon skulle mötas av spott och spe när SN började skriva om snippmålningen, men istället har hon fått en hel del spontana kramar av främlingar ute på stan som gillat Snippan. Och även Lana Lannecel visar sig vara förtjust i den stora graffitimålningen.
– Jag tycker att det är ett dynamiskt och väldigt modigt konstverk. Jag förstår inte alls varför det väckte så mycket negativa känslor. Jag tycker det är synd att det är undangömt.
Årens övriga konstinköp lär inte dra igång samma debatt, gissar Eva Josephson men hon hoppas att den nya kommunkonsten istället kan väcka känslor av kärlek, sorg, glädje eller andra minnen hos betraktaren.
– Om konstverken inte väcker några känslor alls så har vi misslyckats med inköpen.