För några år sedan lämnade Trosa kommun Mira för ett samarbete med kvinnojouren i Södertälje. Nu tittar Gnesta på en liknande lösning, och även de har dragit in sitt bidrag.
– Det har vi full respekt för, det viktigaste för oss är att kvinnor och barn får hjälp. Men det blir också dumt, för vi tappar en intäkt men har fasta kostnader som löner och hyra, som vi inte kommer undan, säger Marianne.
Hon är en av två anställda som jobbar heltid på jouren. Resten består av engagerade medlemmar. I dagsläget går verksamheten rejält back. För att nå ett nollresultat skulle de behöva några hundra tusen kronor till per år, uppger hon.
– Vi har redan påbörjat möten i styrelsen om hur vi ska lösa det. Nu har vi satsat på en utökning av lokalerna, för att vi ändå hoppas att det ska gå vägen. Men det kan bli så att vi får tänka helt åt andra hållet om något år eller två, säger Marianne.
Vad kan ni skära ner på?
– Personal, man kan vara mindre än två. Men nej, man ska inte arbeta ensam i en sådan här verksamhet och det här är lika mycket en barnjour som en kvinnojour, säger Lena, som ansvarar för barnverksamheten på Mira.
Nu lever jouren på bidrag från Nyköping och Oxelösund, plus enstaka nätter som faktureras från andra kommuner. Nyköping har tecknat ett treårsavtal på en miljon kronor per år, men en stor del går tillbaka till kommunen i form av hyra. Mira betalar Nyköpings kommun 391 000 kronor om året för sina lokaler.