Internationella kvinnodagen i morgon, söndag, skapades för att uppmärksamma bristen på jämställdhet. Mycket har gjorts för att stärka utsatta kvinnors situation i Sverige sedan dagen instiftades 1910, men när det gäller männen som slår är mönstret detsamma. Det menar Lena och Marianne, båda anställda på kvinnojouren Mira i Nyköping. För att hålla sig anonyma vill de inte uppge sina efternamn.
Liksom de flesta andra kvinnojourer i Sverige drivs Mira som en ideell förening. I lokalen på hemlig adress i Nyköping har livet vänt för många nedbrutna själar. Men verksamhetsberättelsen är ändå en bitvis mörk läsning. 76 kvinnor som hade behövt skyddat boende förra året fick inte plats.
– Det är en trend. Vi har färre kvinnor och barn som bor här, men de bor längre tid, säger Lena, som är socionom .
Eftersom kvinnorna har svårt att få tag i en lägenhet blir de kvar långt efter att det akuta skyddsbehovet upphört. Det är varken bra för dem eller barnen, och på sikt proppar det också igen platser som är avsedda för personer i nöd. Två till tre månader brukar vara en lagom tid att stanna, men numera kan kvinnorna bli kvar i upp till ett år.
– Sex till sju månader är inte ovanligt. Det är helt galet, säger Marianne
På grund av bostadsbristen var det bara 14 kvinnor som fick skydd av Mira förra året. Det är hälften så många som tidigare år. I ett försök att förbättra läget har jouren precis utökat lokalerna.
– Nu ryms fem och i krisfall kan vi ta emot sex kvinnor med barn. De nya platserna fylldes upp direkt, säger Lena.
Mira har även försökt få i gång ett samarbete med Nyköpings privata hyresvärdar. 17 fastighetsägare bjöds in till en diskussion om hur man tillsammans kan hitta en lösning på bostadsproblemet, men gensvaret var så svagt att träffen fick ställas in.
Att kvinnojouren är full är inte unikt för Nyköping. En snabb rundringning visar att jourerna i Eskilstuna, Katrineholm, Flen och Södertälje dras med liknande problem. Enligt förbundet Unizon, som organiserar 120 jourer i Sverige, tvingas jourerna säga nej till två av tre kvinnor som söker plats. Sammanlagt nekades kvinnor skyddat boende över 3800 gånger förra året.
– Socialtjänsten har det yttersta ansvaret och vi kan inte ta på oss det. Men visst önskar man att de kunde ge oss några miljoner extra så att alla får hjälp, säger Marianne.