Muktar Muhamed Hajis förmiddagsrast börjar klockan kvart i tio. Klockan tio står han – som planerat – mitt på skolgården, med läraren Klas Öberg, och väntar.
Blygt hälsar Muktar på reportern som kommer och tar täten mot skolbyggnaden där specialpedagogen Eva Lindqvist väntar.
Muktar, hur beskriver du dig själv?
– Det kan jag inte.
Nej, han framhäver ogärna sig själv, men säger i alla fall att han är en bra vän.
Hur är en bra vän?
– En som inte retas, en som är snäll, som säger ja när någon ber om att få vara med.
Eva Lindqvist hjälper till. Berättar att Muktar han har belönats för sitt mod, att Brandkärrsskolans personal flera gånger tilldelat honom skolans civilkuragepris.
– Muktar är en diplomat. Andra barn lyssnar på honom. De respekterar honom när han går emellan vid bråk och litar på att Muktar alltid talar sanning. Muktar kan medla i och stoppa bråk, säger specialpedagogen Eva Lindqvist.
– Det är för att de känner mig, säger Muktar ödmjukt.
Ett färskt exempel kommer på tal. I fredags stoppade han ett bråk mellan två elever i årskurs tre.
– Du avledde dem, fick dem till och med att börja leka en annan lek, säger Eva stolt och tittar på Muktar.
Han uttrycker att han inte tycker att det är särskilt märkvärdigt.
– Jag går ju bara emellan och stoppar...
I årskurs fem var Muktar Polare, som kamratstödjarna på Brandkärrsskolan kallas. Men i år, när han – tillsammans med sina kamrater i årskurs sex – för första gången får betyg har han valt bort det engagemanget.
– Vi måste plugga hårt nu, säger Muktar innan han lämnar rummet för att ansluta till sin klass som skriver prov i NO.