– Jag vet många som har instrument i hyllan, säger Inger Evensen, Stjärnhovsbo sedan fem år tillbaka och blåsinstrumentsmusikant sedan sextio år tillbaka.
– De flesta är väl pensionärer, men så finns det ju skolungdomar också som kan vara med och spela.
Viljan att starta en ensemble bestående av åtta musiker, "Stjärnhovsoktetten" som Inger kallar den, har varit hennes dröm sedan flytten hit. Hon beskriver traktens musikintresse som väldigt stort och nämner Gryts musikförening och deras många konserter i kyrkan. Nu hoppas Inger att andra Stjärnhovsmusikanter ska vilja vara med och förverkliga hennes dröm om att börja spela tillsammans.
– Jag har ju gott om plats för att spela hemma hos mig. Man skulle kunna repa varannan eller var tredje söndag, säger hon entusiastiskt.
Ingers musikaliska bana påbörjades när hon var tio år, efter att en bekant frågat om hon ville spela med henne i Solberga skolorkester i Stockholm, där Inger är uppvuxen. B-kornett blev hennes första blåsinstrument, sedan gick hon vidare till trumpet. Genom åren har hon även hunnit spela på bland annat flygelhorn och näverlur – men har alltid hållit sig till just blåsinstrument.
– Piano spelade jag en gång när jag var yngre, vi hade ett sådant hemma men det var inte min grej, berättar Inger och menar att det var för mycket att hålla reda på: händer, fingrar och fötter.
– Tänk de som kan spela trummor och tugga tuggummi samtidigt!
När Inger hade hunnit spela i ungefär tio år fick hon en trumpetlärare från Radioorkestern, som talade om för henne att hon andades fel. Istället för att ha magstöd tryckte Inger från bröstet, vilket gjorde att hon även tryckte munstycket mot tänderna.
– Efter varje konsert satt alla mina tänder lösa. Jag kunde vicka på dem, berättar Inger, som fick ägna ungefär ett halvår åt att ställa om tio års felaktig andning.
– Det var en stor och svår omställning, men jag fixade det. Nu när jag spelar tänker jag mycket på att jag måste ha magstöd och väldigt mycket luft när man spelar piano, fortsätter hon och syftar på när man ska spela svagt.
Sedan 1977 har Inger Evensen spelat i Svenska järnvägars musikkår och i dag ses orkestern varje måndag. För några år sedan gick hon även med i Pensionärernas riksorganisation (PRO) i Stjärnhov för att kunna vara med i kören, som ses varje måndag.
Har du haft ett försprång i kören tack vare magstödet?
– Ja. Likadant var det när jag födde barn eftersom man ska använda magstödet då också, svarar Inger.
Vad är det som har fortsatt driva dig genom sextio års spelande?
– Musiken har varit min röda tråd genom livet och genom svårigheter, säger Inger som beskriver musiken som ett slags ankare i tillvaron.
Enligt henne håller musicerandet en även ung, både fysiskt och mentalt. Genom att spela på just blåsinstrument menar Inger att lungorna håller sig starka. Som exempel tar hon upp det faktum att hon varit astmatiker i hela sitt liv utan att veta om det, detta tack vare att hon hållit sina lungor i trim.
– De tränas ju hela tiden. Och all glädje och gemenskap håller en mycket yngre i sinnet, avslutar hon.