Nu var det 1915 och på höjden tronade Lunda kyrka med en strålande utsikt över nejden ned mot Lundaskog. Intill kyrkan låg folkskolan och längs riksvägen, som förband huvudstaden Stockholm med omvärlden söderut, hade genom åren den lilla by Lunda vuxit fram.
Så när järnvägen kom till byn då låg ängarna där, där hade de bara hästar och plogar.
Och just där, på jordbruksmarken några hundra meter från kyrkbyn, byggdes den lilla järnvägsstationen när Nyköpingsbanan stod klar 1915.
Därmed föddes stationssamhället och den lilla byn Lunda hade fått ett nytt centrum och nytt namn, Jönåker.
Plötsligt var inte avståndet in till Nyköping längre än en dryg halvtimmes tågresa. Och söderut rullade tåget genom Kolmårdens djupa skogar till Norrköping på halvannan timme.
Även om det ännu saknades både elektricitet och kommunalt vatten och avlopp så var Jönåker redo att möta den nya tiden. Kring järnvägsstationen växte hantverksgårdarna upp.
– Det fanns snickerier och målerier, smedjor och slakterier, och det byggdes bostäder för familjerna som arbetade där, berättar Elsie Nyström som är ordförande i Lunda Hembygdsförening.
Tvärs genom det lilla samhället passerade även Riksettan, som i takt med bilismens utveckling blev Sveriges mest trafikerade bilväg, och Jönåker började blomstra.
– Länge fanns här tre mataffärer, Konsum, Hammarströms och Kalle i Backen, fem bensinstationer, Esso, Gulf, BP och Shell, bilverkstäder och en cykelverkstad, berättar Elsie Nyström.
– Här fanns till och med en radio- och TV-affär, lägger hon till.
Under många år fram till mitten av 1960-talet levde järnvägen och Riksettan sida vid sida. Bilen var ännu inte bilen var mans egendom, därför avgick lokaltågen till Nyköping och Norrköping morgon, middag och kväll.
– Tågtiderna anpassades till arbetslivet och så att barn kunde komma in till skolan i Nyköping, säger Rolf Ingvaldsson, som arbetade hela sitt yrkesverksamma liv med järnvägar.
Fast särskilt bekväm var inte tågresan, skolbarnen fick nöja sig med tredjeklass vagnar som kopplades på ett godståg. Elsie Nyström berättar om en skolflicka som skrev dagbok och skildrade en tågresa till Nyköping 1950:
"Vi satt på träbänkar i en vagn som värmdes upp av en vedkamin. Jag kom för nära kaminen och fick min kappa förstörd men SJ gav mig ingen ersättning för man tyckte att jag hade varit slarvig".
Växlar och signalsystem sköttes manuellt, därför gav en hel del jobb till Jönåker.
– På stationen arbetade sex man, bland annat stationsmästaren och folk på magasinet. Sedan fanns det banvaktare varje halvannan kilometer. De hade sin bostad intill järnvägen och kunde också dryga ut lönen genom att ha en ko, grisar och höns, berättar Rolf Ingvaldsson.
Så småningom konkurrerade bilarna ut järnvägen och 1973 stannade det sista tåget i Jönåker. Två år senare revs stationshuset och ett kulturminne försvann för gott.
När sedan motorvägen E4 drogs norr om Jönåker försvann bensinstationerna, nästan över en natt. I dag återstår en automatstation, en mataffär och ett gatukök i centrala Jönåker.
I dag lördag firar Lunda Hembygdsförening järnvägens 100 år och bjuder på flera olika arrangemang.
– Vi hoppas att många passar på att åka med rälsbussen som avgår från Oxelösund och sedan passerar Nyköping och Enstaberga på väg till Jönåker och slutstationen Norrköping, säger Rolf Ingvaldsson.