Den 14 otkober släpps boken "Prinsessan på Höjden" där Natalie Klockars berättar om sitt liv.
– Jag vill avskräcka barn från det här livet. Det finns andra saker att göra istället, säger hon.
Själv hade Natalie Klockars inte de bästa förutsättningarna. Mamma var missbrukare och pappa var kriminell. Hon såg honom knappt eftersom han mest satt inne.
Hon växte upp på olika fosterhem och det enda fysiska attributet som påminde om "hemma" var ett par ljusstakar.
I tonåren klev hon in i missbruk – cannabis och hasch. En kompis föreslog att hon skulle börja sälja droger och det gjorde hon – framgångsrikt.
– Jag tjänade 60 000 till 80 000 kronor var tionde dag, ungefär lika mycket som en chef på en bank. Skillnaden var att de kunde köpa ett hus i Saltsjöbaden eftersom de har en god kreditvärdighet. Jag kunde bara leva gott på småsaker som inte syntes.
Det blev en dyr livsstil med restaurangbesök flera gånger per dag. Trots att hon själv missbrukade cannabis och kokain beskriver hon att det egentliga beroendet bestod av snabba pengar.
Att hon var en ung tjej hjälpte, säger hon.
– De tyckte väl att jag var lite söt.
Till en början bestod kunderna av kompiskretsen men den utökades stadigt. Hon sålde cannabis, hasch, Tramadol, kokain, ecstasy och kokain.
– Jag var omtalad för att ha bra kvalitet.
Hon beskriver att farliga situationer uppstod regelbundet. Vid ett tillfälle hade hon en släkting i 15-årsåldern och en gängkriminell missbrukare i 30-årsåldern på besök. Helt plötsligt drog 30-åringen, som var påtänd, pistol mot släktingen.
"Pinsessan på höjden" är skriven av Natalie Klockars och journalisten Frida Söderlund (till höger).
– Det var en upplevelse som var jobbig. Att stå där och tänka om någon blir avrättad på grund av att de inte kan förstå varandras skämt. Jag såg hans liv flasha förbi mina ögon.
Natalie Klockars vill få unga människor att förstå att sådana situationer uppstår när man är kriminell.
– Det är inte bara frid och fröjd. Ditt jobb är att komma undan polisen, det är ett arbete som jag inte rekommenderar någon.
Vändningen kom när hon blev gravid som 24-åring. Då blev hon drogfri.
Idag jobbar hon på kontor och drömmer om att starta ett eget HVB-hem som kan erbjuda barnen en känsla av att vara hemma.
Hon anser att straffskärpningen mot kriminella har fått negativa effekter eftersom de vuxna istället rekryterar barn för att utföra uppdragen.
– De är billig arbetskraft. På 90-talet hade vi torpeder som följde offret i en vecka – det var vuxna människor som hade ett konsekvenstänk. Nu blir det felskjutningar eftersom barnen inte förstår att husnumren är ojämna.