Noah van Dorpel tycker att han har blivit väl bemött av vården. Men att inte bli frisk på över ett år tär.
– Jag tänkte hela tiden att det kommer att ge med sig. Man kan väl inte ha feber i evighet, säger Noah van Dorpel.
Men det kan man tydligen. Kanske inte i evighet, men åtminstone i elva månader. Sedan i april förra året har han haft feber varje dag.
Allt började den 11 mars, precis i början av coronapandemin.
– Jag hade väl ingen tanke på då att det skulle vara corona. Men jag åkte hem från jobbet och isolerade mig för säkerhets skull.
Noah van Dorpel beskriver den första fasen av sjukdomen som influensa, fast med andningsproblem som han inte hade haft tidigare. Han blev aldrig så sjuk att han behövde läggas in på sjukhus.
– Men det fortsatte bara. Efter sex veckor fick jag feber, vilket jag inte brukar få. Då fick jag komma till sjukhusets coronatält.
Något prov för pågående covid-19-infektion togs aldrig. Då för ett år sedan var provtagningen inte utbyggd, och prov togs nästan bara på dem som var svårt sjuka.
Men trots att det heller inte har hittats några antikroppar hos Noah van Dorpel, är hans läkare övertygade om att han haft corona, och att han nu lider av så kallad långtidscovid, eller post-covid som det också kallas. Han har genomgått grundliga läkarundersökningar för att utesluta andra sjukdomar.
– Jag testades för allt som går, men man hittade inget.
Förutom feber lider Noah van Dorpel av "hjärntrötthet": ljuskänslighet, ljudkänslighet, dåligt minne, svårt att fokusera.
– Och jag är extremt trött, jag sover 15 timmar varje dygn.
En bra dag kan han gå några kilometer, en sämre är det en stor utmaning att ta sig till brevlådan. Innan han blev sjuk gick han en mil om dagen och var i god fysisk form. Nu kan även små ansträngningar leda till bakslag, mer feber och utmattning.
Ändå har det blivit bättre.
– I somras kunde jag inte gå många meter utan att stanna. Nu kan jag åka in till stan och handla, även om det är jobbigt och det kommer bakslag efteråt.
Noah van Dorpel tycker att han har haft tur i sina kontakter med vården. Inget ifrågasättande. Hjälpsamma och engagerade läkare som även de verkar frustrerade. De vet inte heller alltid vad de ska göra, eller hur och när han ska bli frisk.
Att bara mycket långsamt bli bättre är påfrestande.
– Det är svårt mentalt, definitivt. Men jag har tur som har familj, säger Noah van Dorpel.
Noah van Dorpel.
Han har kontakt med andra med post-covid, och säger att många har det värre. De kan vara både sjukare och ha en sämre social situation. Men samtidigt som familjen är ett stöd, uttrycker Noah van Dorpel sorg över att inte kunna vara så närvarande för sin fyraårige son som han skulle vilja.
Frustrerande tycker han också är när människor ignorerar pandemin och ifrågasätter restriktionerna och andra åtgärder. Fortfarande finns nog uppfattningen att vissa visserligen blir allvarligt sjuka och dör, men att alla andra blir friska, menar Noah van Dorpel.
– Men det är inte så att man antingen dör eller blir bara lite sjuk, säger han.
Nu hoppas han att vården blir mer medveten om post-covid och att det byggs upp mer kompetens kring sjukdomen, kanske i form av särskilda mottagningar som finns på vissa håll i landet. För även om han själv tycker att han får den hjälp som finns att få, menar han att det är många med post-covid som inte får det.
– Nu börjar det komma kunskaper om det här. Men det finns många andra som har negligerats. Framför allt kvinnor, säger Noah van Dorpel.