– Det är inte mycket som varit positivt med pandemin, säger Lisa Wikström af Edholm.
De allmänna råden om allas ansvar att förhindra smitta av covid-19 tas bort idag. Nu öppnar samhället upp och förhoppningsvis kan livet för många småbarnsföräldrar bli lite enklare, där vissa kanske har äldre släktingar som kan avlasta och samhället stöttar upp med öppen förskola och andra aktiviteter.
För Ylva Marfelt slogs de möjligheterna sönder nästan total, i samband med att hon fick sitt första barn.
– Vi var på BB, han föddes den 29 januari och när vi skulle åka hem var vi nere på apoteket för att köpa väteperoxidspray. Då säger hon i kassan att den är bra mot corona också. Det kändes så löjligt eftersom det var så långt bort då, säger hon.
Ylva Marfeldt hade istället fokus på att ta del av allt positivt som serveras föräldrar och barn i hennes situation. Kommentaren visade sig bara vara starten på det som enklast kan beskrivas som en enda lång kamp mot isolering.
– Allt ställdes in, säger hon.
Dessutom i ett läge som de flesta sannolikt räknar som en av de största livsstilsförändringen de upplever. Få personer vill lämnas ensamma med det.
Livet som nybliven småbarnsförälder kan dessutom vara tufft utan en pandemi. De flesta bebisar är som karaktären Skalman i Bamse: När mat- och sovklockan ringer går de inte att stoppa, oavsett tidpunkt. Frågor dyker upp som rör alltifrån svårtröstade bebisar, mat och hygien.
Mari och David Modig fick dottern Siri i maj och de visste inte ens om David skulle kunna vara med på förlossningen. Minsta lilla symtom och han hade fått stanna hemma.
– Det var den stora skräcken, så vi isolerade oss. De sa dessutom att ni måste ha en plan B, säger Mari Modig.
David kunde vara med men kampen mot corona fortsatte direkt efteråt, på flera olika nivåer.
Klas Wikström af Edholm har precis som David några månader kvar på sin pappaledighet och beskriver hur restriktionerna påverkade till och med lekplatserna.
– Jag gick till en lekplats och hoppades att ingen var där. Var det någon där så blev det ofta "vi måste nog gå hem och äta".
Han beskriver hur föräldrar skapade nästan mentala kölappar för att växla av varandra.
– Vi var måna om att undvika varandra. Det är tråkigt för barnen som knappt hunnit se varandra.
I Nyköping var det möjligt att gå på babysim eftersom det anordnades i privat regi, men det var inställt på många andra ställen i Sverige.
– Det var nästan skamfyllt att gå på, säger Ylva Marfelt.
Den tidigare ständigt återkommande frågan om hur snuvig ett barn kan vara för att gå på förskola eller umgås med andra, fick i alla fall ett tydligt svar.
– Jag skulle säga att det är nolltolerans, säger Ylva och de andra håller med.
Något som inte heller har förenklat vardagslivet som småbarnsförälder.
Ylva fick nog av det isolerade livet på våren och drev på i en Facebookgrupp att de kunde ta barnvagnspromenader.
– Jag kände att nu behöver jag träffa folk.
Ett beslut hon och de andra inte har ångrat. Gruppen har försökt att träffas regelbundet och Mari Modig beskriver hur det blev ett mycket positivt andningshål.
Hur tror ni barnen påverkats av pandemin?
– Jag trodde Siri skulle bli mer blyg, eftersom hon inte sett så många andra barn. Men jag tycker hon är social och framåt. Jag vet inte varför, kanske för att hon tycker det är så kul att träffa andra nu? säger Mari.