Monica Wahlne har blivit som en extramamma för Mohammad.
För sju år sedan kom Mohammad till Sverige som ensamkommande flykting. Den då 15-årige pojken fick, under flykten från Iran till Sverige, bland annat färdas i en gummibåt mellan Turkiet och Grekland med en packning som endast bestod av kläderna på kroppen. Familjen blev kvar i Iran, dit de flyttat från Afghanistan några år tidigare.
– Det var helt fruktansvärt. Jag kommer inte ihåg så mycket efter. Vi åkte med tåg, vi promenerade, vi växlade väldigt mycket mellan olika transportmedel, säger Mohammad.
Först anlände Mohammad till Malmö och kom sedan till Nyköping. Där träffade han Monica Wahlne, som blivit som en extramamma för honom.
– Jag jobbade på det som hette HVB-hem för ensamkommande, dit Mohammad kom, säger Monica.
Mohammad hörs med familjen i Iran på telefon ibland, men han har inte fått krama sin mamma sedan 2015. Drömmen om att få träffa familjen är ständigt närvarande.
– Det är en väldigt stor dröm som snurrar runt hela dagarna, hela nätterna. Jag tänker på dem nästan varje timme och varje minut, att jag ska träffa dem.
Under gymnasieåren på Nyköpings gymnasium har Mohammad kämpat hårt och knappt haft någon ledig tid.
– Jag har varit i svåra situationer under flera år, men särskilt under de tre år jag gått på gymnasiet eftersom jag fått jobba och försörja mig själv, få ihop till hyran och mat och studerat också samtidigt.
Monica har blivit som en extramamma för Mohammad.
Att ta studenten blir en stor lättnad.
– Det ändrar hela mitt liv, säger Mohammad.
Sedan väntar jobb inom hemtjänsten. Förhoppningen är att få ett permanent uppehållstillstånd och att studera vidare – kanske till fysioterapeut. Studentfesten på fredagen kommer att äga rum hemma hos Monica.
– Jag har Monica som hjälper mig och stöttar mig. Hon är som min mamma. Men jag saknar min familj, det är en väldigt stor dag för mig och jag vill att de också ska kunna vara med och se när jag tar studenten. Det gör mig väldigt ont i hjärtat att de inte kan det, säger Mohammad.
– Vi får ta mycket bilder. Fina bilder, säger Monica.
Hon gestikulerar mot läroböckerna som ligger på köksbordet hemma hos Mohammad.
– Bara tänk tanken att du snart kan hiva de här. Då är det bara jobb, en sak. Och när det inte är jobb, då är du helt ledig. Inget plugg.
– De dagarna vill jag njuta av livet och känna att det går mot ljusare tider, säger Mohammad.