– Det finns en liknande anläggning i Karlskrona som visas, men den här är nummer två i Sverige, säger Lars Hansson.
Han har skrivit kontrakt med Nyköpings kommun om att hyra Civilförsvarets ledningscentral i Långberget i Brandkärr i Nyköping för guidade turer. Han driver en reseverksamhet som är inriktad på just underjordiska anläggningar, och guidar också i bland annat Femöresfortet.
– Tekniken bakom anläggningarna är så intressant. Dessutom är det spännande att skyddsrum ofta bara står som de lämnats, säger han.
Utanför anläggningens gallerdörr värmer solen, men inne i den långa tunneln ner mot anläggningen är det betydligt kallare och råare.
När vi tagit oss in genom stötvågsporten och passerat duscharna där det var tänkt att man skulle skölja av sig radioaktivt damm innan man klev in i anläggningen, befinner vi oss cirka 20 meter under berget.
– Stället är ju byggt för att motstå en atombombning av samma kaliber som träffade Hiroshima. Kanske inte en direktträff, men en i närheten i alla fall, säger Lars Hansson.
När den byggdes var anläggningen toppmodern, med exempelvis ett radiorum i en metallbur som skulle klara en elektromagnetisk puls. Nu har den bara varit stående sedan kalla krigets tid.
Inne i anläggningen, som består av två våningar på cirka 300 kvadratmeter vardera plus gångtunnlar, finns en hel del av inredningen kvar. Sängar sitter kvar i väggen, och i ett förråd finns fortfarande inplastade madrasser. I ledningsrummet det finns kartor, telefoner, stolar, bord – och till och med en kryptograf. I matsalen finns locken i diskbänken där maten skulle placeras, i kranarna rinner fortfarande vattnet.
– 90 personer hade klarat sig i ungefär 15 dygn härinne innan de skulle ha behövt påfyllning av mat- och dieselransoner. De hade arbetat i två skift och alltså turats om att vila i de cirka 40 sängplatserna.
Det är som en tidskapsel, över en tid då skräcken över en invasion var reell och det var viktigt att lägga möda och pengar på att bygga ett atombombssäkert rum mitt i ett berg.
– Man har tryckt ner enorma pengar i sådana här anläggningar under kalla kriget. Det är som en försäkring som aldrig löst ut. Men det är ju skönt att de aldrig har använts, säger Lars Hansson.