Alla vill leva ett så bra liv som möjligt. Då måste alla vara öppna för förändring.
I staden Leicester i mellersta Storbritannien är en fjärdedel av invånarna födda utomlands. Med åren har det blivit en del krockar mellan muslimer, kristna från olika länder och andra som kanske har en helt egen övertygelse.
För att dämpa krockarna och i stället utvinna en positiv kraft ur olikheterna har Leicester under många år arbetat medvetet för att skapa fler möten.
De har lyckats så bra att delegationer från andra länder nu åker dit för att få inspiration.
I vintras var en grupp från Strängnäs stift och Nyköpings kommun där. Nyköpingsprästen Jan Eckerdal var en av dem.
– Det var inspirerande och uppfriskande. De utgick hela tiden från den praktiska situationen som uppstår när fler försöker leva sina liv på samma plats. Här har vi kanske pratat lite väl mycket teoretiskt med grund i olika läror, säger han och slår fast att det är en utmaning för alla religioner på plats att ta det egna ansvaret, inte bara se till rättigheterna.
– I början är man beroende av att den som har starkast position är generösast. Alla behöver integreras och hitta ett nytt sätt att leva tillsammans. Man kan göra upp med lite dunkla motiv genom att inte på principnivå förbjuda allt, säger han med hänvisning till slöjdebatten i Frankrike.
– Bättre att titta på i vilka situationer det blir ett praktiskt problem att inte se någons ansikte.
Andrew Wingate är präst i anglikanska kyrkan och den förste föreståndaren för mångkulturella S:t Philip's Centre i Leicester. Han anser att den som bott längst på ett ställe har störst ansvar för integration, eftersom den är mer trygg i sig själv än en nyanländ.
Han tycker också att vi borde ändra språket och inte prata om nysvenskar och invandrare, utan om personer "med annan kulturell bakgrund".
På onsdagen föreläser han i S:t Nicolai tillsammans med Suleman Nagdi från den muslimska federationen i Leicester.
Grunden i hela det mångkulturella samarbetet är att se olika kulturer inte som problem, utan som möjligheter, anser de.
En viktig fråga i Sverige är vilken roll religionen egentligen spelar. I England har statsreligionen en mer central plats. Även i Sverige påverkade religionen vårt vardagsliv tidigare, vårt sätt att leva konkret. Det gör det inte i dag, utan tron är mer privat.
– Vi måste fundera över om vi tycker att religion är destruktivt eller konstruktivt. Om vi försöker tona ner det specifikt kristna kan det spä på rädslan att bli utraderad. Om kyrkan är tydlig i sin kristna identitet kan vi vara tryggare i mötet med andra. Vi behöver inte tycka lika om allt. Skillnader berikar. Kanske är det så att vi i Sverige inte har kommit på allt om hur vi lever ett bra liv, utan att vi kan lära av andra, säger Jan Eckerdal.