Gabriel Cakici arbetar på Campus i Nyköping. I takt med informationen han får om förödelsen tänker han mycket på föräldrarnas hemstad i det jordbävningsdrabbade Turkiet.
– Jag pratade med mamma och pappa tidigt på morgonen (läs tisdag morgon). De hade tvingats sova utomhus. Huset de bor i har sprickor, säger Sebahattin Sagdic och fortsätter:
– Mina syskon tvingades också sova utomhus och det snöar och är kallt. Det är kaos, en stor tragedi.
37-årige Sebahattin Sagdic arbetar på stålverket vid SSAB Oxelösund och berättar att han har sina rötter bara cirka fem mil från jordbävningens epicentrum Kahramanmaras, som ligger ungefär 30 mil sydost om Ankara. Föräldrarna bor i en by och har varken gas eller el utan eldar med ved.
– Första skalvet var inte så stort, men andra, oj, oj. Mamma och pappa talar om att 90 procent av alla bostäder är förstörda.
En annan Nyköpingsbo, Gabriel Cakici, 35, har vänner och bekanta till anhöriga i det jordbävningsdrabbade området. Han arbetar på Campus i Nyköping, men i takt med tv-bilder har hans tankar varit mer i Turkiet.
– Det som hänt är otäckt, hemskt. Många sov ju när det inträffade. Tyvärr kommer det bli ännu fler dödsoffer än vad man hittills rapporterat, säger Gabriel Cakici.
Under tisdagen bekräftades minst femtusen döda i Turkiet och Syrien. Långt över tiotusen skadade. Skalvet uppmättes till magnitud 7,8 vilket har tangerat det största i Turkiets historia – 1939 inträffade en lika kraftig jordbävning. Efterskalv har följt, av vilka det kraftigaste uppmätts till 7,5.
Tusentals byggnader har kollapsat. Städer står utan gas och elektricitet. Räddningsarbetet har inletts och människor har efter nästan ett dygn kunnat grävas fram.
Förödelsen är enorm efter jordbävningarna. Sebahattin Sagdic har fått bilder av kusiner skickade till sig.
Svenskar befinner sig i området. Oklart i vilken omfattning de drabbats.
Svenska regeringen har beslutat om stödåtgärder, bland annat skickar man sju miljoner kronor via Internationella Rödakorsfederationen.
För Sebahattin Sagdic var det långa timmar innan han slutligen per telefon fick kontakt med sina anhöriga. Nu vill han hjälpa de drabbade.
– I området som drabbats av jordbävningen finns tjugo miljoner människor. Det är som två Sverige.
Sebahattin Sagdic kastar en blick in mot SSAB:s industriområde. Bilar, långtradare och cyklister kommer i en strid ström. Det är skiftbyte. Det blåser en rälig vind.
– Just nu går det inte att resa till det drabbade området, men så snart det är möjligt ska jag resa till Turkiet och hjälpa till, säger han.