SDU-politikern Jessica Ohlson har en liten galopphäst i guld runt halsen. Det tog inte lång tid innan hon som nybliven tioårig hästtjej insåg att galopp var hennes grej i livet.
– Jag gillar tävlingsmomentet, att det blir kamp man mot man ända in i mål. Och så gillarjag farten. Varje lopp är en riktig adrenalinkick.
Det är svårt att tänka sig den kavajklädda Nyköpingstjejen i en hetsig galoppkamp mot mållinjen. Ungefär lika svårt som det är att tänka sig att den eftertänksamma och välformulerade juristen på andra sidan fikabordet är samma SDU-ordförande som gärna blir jämförd med Front Nationals partiledare Marine Le Pen och som nyligen skickade ut den hetsiga tweeten "Asylsökande våldtar och mördar" till sina 1 374 följare på twitter.
– Nej, jag ses kanske inte som en typisk sverigedemokrat. Jag har i alla fall svårt att känna igen mig i den där bilden av skränande skinnskallar som en del förknippar med SD. Det är nog därför jag alltid känt mig mer hemma i SDU-miljön med mer intellektuella diskussioner, säger Jessica Ohlson som för ett par månader sedan flyttade tillbaka till barndomsstaden Nyköping.
SDU är en förkortning för Sverigedemokratisk Ungdom, men partiet Sverigedemokraterna vill inte längre ha något med sina ungdomar att göra. Åtminstone inte de 4 400 medlemmar som Jessica Ohlson är ordförande för.
Den 12 september i fjol applåderades det vilt och lyckligt på SDU:s kongress efter att Jessica Ohlson valts till ny ordförande i ungdomsförbundet. Bara några timmar senare valde Sverigedemokraterna att bryta banden med SDU och en månad därefter var Jessica utesluten ur det parti hon gick med i som 18-åring.
– Det var en stor chock när det hände och en oerhörd besvikelse för mig. Jag trodde att SD var en öppen organisation som tillät debatt, men i stället visade det sig att de var oärliga och inte höll sina löften.
SD:s gruppledare Mattias Karlsson påstod efter uteslutningarna att SDU lierat sig med högerextremister och kallade sina tidigare partivänner för "neofascister". Ett halvår senare sitter Jessica Ohlson på ett fik i Nyköping och skakar på huvudet åt den beskrivningen.
– Det där är Mattias Karlssons egna hjärnspöken. Och det är märkligt att han kallar oss högerextrema med tanke på att det senare framkommit att han själv skriver på olika högerextrema sajter under pseudonym. Att SD bröt med oss berodde inte på vår politik. Det var helt och hållet en maktkamp.
Första gången Jessica röstade på SD var i skolvalet på Gripenskolan hösten 2006. Då var hon 16 år och hade börjat fundera på politik på allvar något år tidigare.
– Min pappa är en övertygad EU-motståndare och vi hade livliga EU-debatter hemma vid köksbordet. Dessutom tyckte jag att invandringen började gå för långt. Jag tyckte det var märkligt att ingen annan verkade inse hur mycket det kostar att ta emot alla dessa invandrare. På den tiden var det bara SD som tog upp den frågan.
Men de som kände Jessica under gymnasietiden uppfattade inte hennes nyväckta politiska intresse. En gammal klasskamrat från Gripenskolan minns henne som "en präktig hästtjej som aldrig sa ett ord om invandring". En tidigare lärare beskriver henne som en typisk naturelev ambitiös, intresserad, frågvis och trevlig. Några SD-sympatier gav hon inte uttryck för ens när det blev politiska debatter på lektionerna.
– Nej, jag såg nog ingen orsak att ta upp mina åsikter i klassrummet, konstaterar Jessica så här tio år senare.
Vad det för att du förstod att de inte skulle vara så populära bland lärarna?
– Absolut inte. Men jag tror att det är många 16-åringar som helst inte skyltar med vad de tycker. Och på den tiden var jag en ganska timid och tillbakadragen person.
Under gymnasieåren var dessutom hästar Jessicas största intresse. Hon tävlade en del, jobbade extra som jockeylärling och tänkte sig en framtid som professionell galoppjockey. Men trots sin målmedvetenhet gav hon till sist upp drömmen. Orsaken?Hon orkade inte leva upp till de hårda viktkraven i galoppvärlden.
– När man tävlar som jockey bör man väga 52-54 kilo och jag ligger runt 58. Jag orkade helt enkelt inte banta ner mig inför varje tävlingshelg.
Efter studenten hemma i Nyköping flyttade Jessica istället till Uppsala där hon läste in sin juristexamen ett halvår snabbare än kurskamraterna. I augusti 2014 var hon färdig jur kand och började jobba som politisk sekreterare på SD:s riksdagskansli. Men för allmänheten var hon helt okänd när hon i höstas klev rakt in i den politiska hetluften. Hon beskriver valet till SDU-ordförande och uteslutningen som en turbulent tid, men konstaterar i nästa mening att hon var "förberedd på mediestormen".
– Även om det var en väldigt omtumlande upplevelse var vi flera i samma sits och det var värdefullt att ha vänner som förstod och stöttade.
Ordförandeskapet i SDU kostade dig både medlemskapet i partiet och jobbet i riksdagen. Har du ångrat ditt val någon gång?
– Nej, det var en väldig press just när det hände men i dag är jag glad att vi inte är kvar i partiet längre. SDU är starkare på egen hand och kanske finns det utrymme för oss att starta ett helt nytt parti i framtiden.
Ett nytt parti? Finns det såna planer?
– Nja, inga konkreta planer. Men vi som är med i SDU är ju alla unga och har säkert 4050 år kvar i politiken.
Ett sådant parti skulle kunna ha parollen "Nationen framför allt" som ledord. Det är i alla fall det första budskap som möter besökarna på SDU:s hemsida. De nationalistiska tankarna, liksom det uttalade motståndet mot ett mångkulturellt samhälle, har fått bland andra vetenskapsjournalisten Henrik Arnstad att utnämna SD och SDU till fascistiska rörelser.
Jessica håller inte med och för första gången skärper hon tonen.
– Det är klart att vi ska sätta Sverige och svenska folket främst. Det tycker jag är en plikt för varje svensk politiker, oavsett partifärg. Och något mångkulturellt samhälle vill varken SD eller SDU ha. Det här är Sverige och vi ska ha en svensk kultur. Sen kan den kulturen självklart förändras; den ser ju inte likadan ut i dag som på 1800-talet. Men om man invandrar till Sverige måste man anpassa sig till den kultur som finns här.
Det innebär bland annat att vi inte ska lägga pengar på simundervisning på nyanlända invandrares hemspråk. Tidigare i våras kritiserade Jessica det västsvenska initiativet på twitter.
– Det känns väldigt märkligt. I Sverige ska man tala svenska, och då ska vi inte lägga skattepengar på såna här projekt.
När vi sitter här och pratar framstår du som en rätt eftertänksam person, men på twitter är det som om en helt annan Jessica Ohlson träder fram. Nyligen skickade du ut en tweet som inleddes med orden "Asylsökande våldtar och mördar.".
– Jamen, det stämmer ju. Det har skett både mord och våldtäkter på asylboenden den senaste tiden.
Visserligen, men din tweet är väldigt generaliserande. Alla asylsökande våldtar och mördar inte. Egentligen vore det lika korrekt att skriva "Svenska män våldtar och mördar" för det stämmer ju också i vissa fall.
– Jo, men vi kan ju inte utvisa svenska brottslingar. Däremot ska vi inte behöva stå ut med att asylsökande kommer hit och begår brott.
Din SDU-kollega Gustav Kasselstrand har kallat dig "Sveriges Marine Le Pen". Hur känns det att bli jämförd med Front Nationals partiledare?
– Det känns bra. Hon är en fantastiskt duktig och driven politiker som gjort Front National till ett av Frankrikes största partier. Hon är en inspirationskälla för mig.
Här i Sverige ser de flesta Front National som ett högerextremt parti.
– Den beskrivningen håller jag inte med om. Deras politik är väldigt lik den som SD bedriver. Men det fungerar alltid så i media. Svenska tidningar framställer Front National som ett högerextremt parti och i Frankrike skriver de istället att Sverigedemokraterna är ett högerextremt parti.
När Jessica Ohlson uteslöts ur SD blev hon av med sitt passerkort till riksdagen. När hon var uppe och hämtade sina personliga grejer hälsade vissa i partiet, medan andra valde att titta bort. Däremot är hon formellt fortfarande anställd som politisk sekreterare i SD och får lön från riksdagskansliet varje månad.
– Det är ingen bra situation för vare sig mig eller SD, men tvisten är inte löst än och därför får jag lön. De vill säga upp mig, men har inte lyckats presentera något underlag som förklarar på vilka grunder. SD har sagt att jag kritiserat partiledningen i mina debattinlägg, men jag tycker att jag hållit mig innanför gränserna till det tillåtna.
Och SD vet dessutom att de måste förhandla med en utbildad jurist?
– Ja.
Jessica ler stort.
Just detta, att hon är jurist, menar Jessica själv är en del i den maktkamp som ledde till att hon och de andra ledande SDU:arna kastades ut ur partiet. Vännerna Gustav Kasselstrand och William Hahne är båda utbildade ekonomer och i en intervju i Dagens Nyheter i vintras beskrev Hahne det gamla gardet i SD som outbildade, sprungna ur den skånska landsbygden och hemmahörande i arbetarklassen. Det är en beskrivning som Jessica delar, även hon inte vill se konflikten som en klasskamp.
– Partiet ville klippa av SDU för att slippa den ledande opposition som fanns i ungdomsförbundet. Många som sitter i riksdagen för SD i dag kom dit direkt från sjukskrivningar, arbetslöshet eller deltidsarbete. Nu har de hög riksdagslön och vill inte förlora sina riksdagsplatser till kompetenta unga med hög utbildning. Men vi i SDU vill prioritera kompetens före gamla vänskapsband.
Själv ägnar Jessica numera dagarna åt ideellt SDU-arbete. Dessutom praktiserar hon en del på pappa Lars advokatbyrå i Nyköping. Som biträdande jurist får hon bland annat uppdrag som offentligt biträde till asylsökande. Men att föra talan åt ensamkommande flyktingbarn som vill stanna i Sverige tycker hon inte känns konstigt trots att hon själv vill stänga landets gränser helt för flyktingar i nuläget.
– Det är inget problem för mig att förhålla mig neutral till de enskilda människor som söker asyl. Deras personliga öden är ju dessutom ofta ganska tragiska.
Vad tror du att de asylsökande själva skulle tycka om de fick veta att du är aktiv i SD, ett parti som vill stoppa invandringen helt?
– Det vet jag inte, men det finns väl ingen orsak för en jurist att berätta för en klient om sina politiska åsikter.
I framtiden ser sig Jessica snarare som jurist än som heltidspolitiker även om hon kommer att fortsätta att vara politiskt aktiv. Galoppbanan tänker hon inte heller lämna. I ett stall utåt Råbytrakten står galopphästen Magic Wind som Jessica haft i ett och ett halvt år.
– Jag är i stallet ett par timmar varje dag och jag tävlar i en del amatörlopp. Det är samma spänning och en del prispengar inblandade men man slipper de stenhårda viktkraven.
Under våren väntar årsmöten i flera av de SDU-distrikt som förblivit Jessicas falang trogen. Sen är det dags att börja förbereda Almedalsveckan där Jessica garanterat kommer att möta flera av de SD:are som i höstas vände henne ryggen.
Tror du Jimmie Åkesson kommer att hälsa när ni stöter på varandra i Visby?
– Det tror jag inte. Vi sågs senast när han sommartalade i Sölvesborg. Då sa han att vi självklart skulle samarbeta. Veckan därpå skrev han en debattartikel där han bad partimedlemmarna ta avstånd från oss i SDU. Jag tror inte att han vill se mig i ögonen efter det.