Örstig ligger precis fyra kilometer från Arnös två grundskolor och därmed nekas de flesta mellanstadieeleverna i området skolskjuts. Men det gäller inte alla. En del barn på en gata får nej, samtidigt som andra får ja. De elever som bor längst bort på gatan hämtas av skolskjuts varje dag – de andra får gå, cykla eller åka med föräldrarna.
Föräldrarna är upprörda. De tycker att reglerna borde utgå ifrån områden i stället.
Roger Rimblad tycker att kilometergränsen är en fyrkantig lösning.
– Varför fixar de inte bara en större buss när de ändå måste åka ut hit. Då är problemet löst för alla, säger han.
Grannen Henrik Hedenfelt håller med och fyller i:
– Det är inte bra ur en miljöaspekt heller. Nu kör alla sina barn med bil till skolan, säger han.
Kerstin Avianders son har nekats skolskjuts. Hon vill också ha en områdesindelning, eller åtminstone en busslinje. På sträckan mellan Arnö och Örstig saknas nämligen kollektivtrafik.
– Det här är inte landsbygd, utan ett område med många barnfamiljer. Vi blev lovade busslinje innan vi började bygga här och hade det funnits kollektivtrafik hade skolskjutsproblematiken varit löst. Då hade vi bara köpt ett busskort, säger hon.
Lösningen med att cykla är inte hållbar året runt, menar föräldrarna.
– Det funkar utmärkt på vår och höst, men nu är det kallt och mörkt och hur blir det i vinter? säger Kerstin Aviander, vars son redan har stannat hemma från skolan vid flera tillfällen när de inte har kunnat hämta med bil på eftermiddagarna.
Att gå hem från skolan tar runt en timme för sonen Ville och han tycker det känns obehagligt att gå hem själv längs den delvis obebodda vägen.
– Det tar jättelång tid och är mörkt och läskigt. Dessutom tycker jag om att gå i skolan och vill inte vara hemma, säger Ville Aviander.
Therese Ahlman flyttade från Stockholm till Örstig, hitlockad av Bo i Nyköping-kampanjen för sju år sedan. Hon ser drastiska åtgärder framför sig, om inte skolskjutsfrågan får en annan lösning.
– Vi har fyra barn och kanske inte kan bo kvar, säger hon.