Misstanken att det kunde vara fel på tunnorna i slutförvaret upptäckes i samband med att tunnor som i dag finns på Studsviksområdet undersöktes, berättar Sven Ordéus, vd på Svafo
– Vi undersökte samtliga 7 500 tunnor med hjälp av röntgen, berättar Sven Ordéus, vd på Svafo, som bland annat har i uppdrag att mellanlagra kärnavfall till dess att det kan slutförvaras.
Det visade sig då att ett par tusen av tunnorna på Studsviksområdet innehöll vätskor – vilket inte är tillåtet i slutförvaren. Dessutom upptäcktes mindre mängder uran och plutonium, sannolikt avfall som kommer från den forskning som FOA (Försvarets forskningsanstalt) bedrev runt kärnvapen på 60-talet.
Eftersom det visade sig att dokumentationen runt tunnornas innehåll hade stora brister, väcktes farhågor om att även de deponerade tunnorna kunde ha ett tidigare okänt innehåll. När Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) uppmärksammades på problematiken krävde SSM att ytterligare undersökningar skulle göras.
Under dessa fördjupade undersökningar upptäcktes radium i en del av tunnorna på Studsviksområdet. Detta radioaktiva material – som är lågaktivt men långlivat – användes tidigare som mörkerriktmedel av försvaret, bland annat i kikarsikten till kulsprutepistoler.
I dagsläget är det okänt om tunnorna i slutförvaret innehåller radium. När dokumentationen kring de redan deponerade tunnorna gicks igenom ytterligare en gång, kunde man dock konstatera att det faktiskt framgick att det finns mörkerriktmedel i tunnorna – och sannolikt handlar det då om just radium.
– Den mängd radium som finns i ett kikarsikte är inte farligt. Men här kan det handla om radium från mycket stora mängder kikarsikten. Då blir det ett problem, säger Anders Wiebert på Strålsäkerhetsmyndigheten.
Innehållet i de tunnor som ska återföras från Forsmark kommer att analyseras innan tunnorna packas om. Stora delar av innehållet kan sannolikt sedan återföras från Studsviksområdet till Slutförvaret för kortlivat radioaktivt avfall. Men en mindre mängd av innehållet måste troligen deponeras i Slutförvaret för långlivat radioaktivt avfall (SFL). Denna anläggning finns inte än utan den beräknas stå klart runt 2050.
De 7 500 tunnor som redan finns i mellanlagret på Studsviksområdet måste genomgå samma process, berättar Sven Ordeús, vd på Svafo.
– Kanske inte alla, men en stor del. Det handlar om att kategorisera, analysera och vid behov behandla för att sedan kunna packa i enlighet med dagens krav, säger han.