Vi vet inte när staden Nyköping kom till eller vilken kung som grundade den. Inga dokument finns bevarade, berättar museipedagog Stina Palmberg-Eriksson.
Den lilla skaran som trotsat de hotande molnen och samlats på Stora torget lyssnar uppmärksamt.
– Det är roligt att få lära sig mer om Nyköpings förflutna. Som pensionär stannar man upp och blir mer intresserad av historien, säger Marianne Johansson som för säkerhets skull tagit regnjackan på.
Hon och kompisen Monica Sundberg planerar att beta av sommarens alla stadsvandringar – en för varje veckodag. Och det är just med tanke på Nyköpingsborna som Sörmlands Museum väljer att variera temat för sina historiska promenader genom staden.
– Om man kör samma vandring varje dag finns det ju ingen orsak att komma tillbaka, förklarar Stina Palmberg-Eriksson som i fjol lärde Nyköpingsbor och turister mer om stadens frikyrkor. Men i sommar är det alltså medeltiden som fallit på hennes lott – och denna väderosäkra måndag tar hon med besökarna på en resa nästan tusen år bakåt i tiden.
– Ni får tänka er att det var full rulle här. Här fanns stadens officiella hamn och hit kom folk från andra delar av Europa för att köpa och sälja saker på torget en bit upp. Men först fick de betala tull till kungens fogde, säger Stina.
Hon pekar mot åkanten vid kvarteret Åkroken och det är svårt att tänka sig att den lummiga och tomma strandpromenaden en gång måste ha varit Nyköpings stimmigaste och mest välbesökta plats.
Just medeltiden är lite knepig för den som vill ge liv och must åt historien – och helst också kunna fokusera på enskilda människor ur det förflutna.
– Vi hade ingen folkbokföring på medeltiden och vilka dokument som bevarats är mest en slump. Men i gamla testamenten och räkenskaper kan man faktiskt hitta människor av kött och blod, säger Stina och berättar om köpmannen Gökhedin Långe.
1341 lämnade Gökhedin Nyköping efter många år för att återvända till barndomsstaden Lübeck. Men han var uppenbarligen stolt över sina år i Sverige. Väl "hemma" i Tyskland igen bytte han nämligen namn till Godeke Longus de Nykopinge och testamenterade efter sin död pengar till Nyköpings kyrkor och kloster.
Stina lotsar sin lilla grupp vidare förbi Nyköpingshus där hon berättar om det tidiga kastalbygget och om Nyköpings recess 1396 där drottning Margareta, sonen Erik av Pommern och tidens svenska stormän samlades för att diskutera hur Sverige, Norge och Danmark skulle kunna bli en union med gemensam regent.
– Medeltidens Nyköping var ingen isolerad ö. Vi hade till exempel ett fransiskanerkloster med munkar som ofta besökte sina klosterbröder runt om i Europa. Dåtidens Nyköpingsbor visste nog rätt mycket om vad som hände i världen.
Om dagens Nyköpingsbo Monica Sundberg hade tillgång till en tidsmaskin och kunde resa tillbaka till medeltiden är det just den myllrande staden och handeln som lockar.
– Jag bor själv på Slottsgatan så det vore spännande att få åka tillbaka för några timmar och se hur det såg ut i hamnen nere vid Åkroken, med all verksamhet där.
Dagens guide, Stina Palmberg-Eriksson, styr i stället sin tidsmaskin till år 1396 när embryot till Kalmarunionen planeras på Nyköpingshus.
– Jag skulle väldigt gärna träffa drottning Margareta. Jag tror att hon var en intressant kvinna som var medveten om sin makt och att hon var Valdemar Atterdags dotter. Det vore häftigt att stå nere vid Nyköpingshus och se henne komma ridande, eller åkandes i vagn, in i Nyköping.