Men våren 1992 drabbades Sverige av efterkrigstidens värsta lågkonjunktur och orosmolnen började hopa sig.
Måndagen den 21 oktober 1992 kom beskedet, Lever lägger ned hela fabriken i Nyköping till sommaren 1993.
De 265 anställda fick en krasst företagsekonomisk redogörelse för beslutet.
– För att klara konkurrensen behövs en helt ny teknologi och Nyköpingsfabriken har för liten hemmamarknad för att det ska vara lönsamt, sa Levers direktör Niels Peder Bobek.
Lever i Nyköping, som från början hette Sunlight, hade aldrig någonsin gått med förlust.
– Men det är de stora pojkarna i Bryssel som tycker att vi ligger för långt bort, sa Elisebeth Markström, facket Fabriks klubbordförande på Lever.
Gamla trygga Sunlight som alltid tagit hand om sin personal, köpt julklappar och bjudit på julfester och resor garanterade inte längre jobben. Tvålfabriken Sunlight som redan på 40-talet lät sina anställda få en alldeles egen badplats med sommarpaviljong vid Örstigsnäs och skaffat sig ett välförtjänt rykte som föregångare inom personalpolitik försökte nu visa upp ett ansvarstagande.
– Förtidspension, avgångsvederlag och bidrag till omskolning, sa Niels Peder Bobek.
Ingen av de 265 anställda, 180 LO-anslutna och 85 tjänstemän, kunde räkna med andra jobb inom den multinationella koncernen Lever.