– En av våra viktigaste uppgifter är att ge ett hopp om att det finns andra vägar. Många har så dåliga erfarenheter att de aldrig kommer att gå tillbaka till gymnasiet, säger Anna Lindh, på Campus Nyköpings ungdomsuppföljning.
Hon jobbar med att få tag i ungdomar som hoppat av skolan, något hon beskriver som ett detektivarbete. En bit in på höstterminen tar de fram listor på alla som gick ut i våras, och jämför.
– Sen spårar vi upp de som fallit bort. Vi skickar brev, vykort, ringer och sms:ar för att få kontakt med dem, och frågar om de vill ha vår hjälp.
Ofta slutar det med att ungdomarna pluggar vidare i någon annan form.
– Det vi får i gång flest på just nu är distansstudier, och även folkhögskola är vanligt. Det finns de som läser in ett helt gymnasieprogram på distans, säger Lindh.
Hon menar att avhopparsiffrorna inte behöver vara så alarmerande. Tvärtom finns forskning som visar att Sverige haft ungefär lika stor andel ungdomar som inte klarar gymnasiet under flera decennier.
– Däremot är anledningarna annorlunda nu. Förr fanns det inte lika stor anledning att gå gymnasiet för du kunde få jobb i alla fall.
Pekka Sandberg på Arbetsförmedlingen träffar många unga som hoppat av skolan och har svårt att få jobb. Den vanligaste förklaringen han stöter på är att de inte passar in i skolsystemet. Allt oftare har de också en diagnos på någon form av koncentrationssvårigheter.
– Jag upplever att det är rörigt i skolan i dag. Det är lätt att tappa fokus, säger han.
Hur kan skolan motverka det här?
– I debatten låter det ofta som att "skolan gjorde ingenting", men det har man nästan alltid gjort. Man har gjort jättemycket men ändå inte lyckats. Det är svårt att säga generellt vad man hade kunnat göra. Jag tror att varje ungdom har sitt eget svar, säger Anna Lindh.
Men efter att ha fått funderat en stund kommer hon fram till två generella punkter som hon vill skicka vidare.
– Dels att man ska sätta in åtgärder anpassade till individen så tidigt som möjligt, dels att det behövs många vuxna i skolan, vuxna som verkligen är intresserade av att se individen.
Vad kan man göra som förälder?
– Inte ge upp. Och om man märker att det verkligen inte fungerar, hjälp dem att hitta andra vägar.