Kungens två bröder spelades av Emil Forsberg och David Lindh, här från föreställningens andra del.
Det årliga gästabudet tog plats i fantastiskt väder på Nyköpings hus under torsdagskvällen. Ett varmt välkomnande, i kombination med exakta instruktioner för hur en skulle kunna ta skydd från kraftigt regn – fick publiken att skratta på den soliga borggården.
Teater Sörmland presenterade under torsdagskvällen två föreställningar; Håtunaleken och Nyköpings gästabud. Bägge sammankopplade av historiska band.
Bröderna Erik, Birger och Valdemar drog aldrig riktigt jämnt. Under Håtunaleken spärrades kung Birger och drottning Märta in av Erik och Valdemar på just Nyköpings hus. Fria blev de först efter att Birger lovat bort halva landet till hans bröder.
Efter några år fick Birger och Märta sin hämnd, då de bjöd Erik och Valdemar på gästabud under falska premisser. Efter en stor fest spärrades Erik och Valdemar in i fängelsehålan och nyckeln, den kastades i ån. Sägs det.
Bredvid mig satt en liten pojke tillsammans med en äldre släkting. Pojken var som tagen av alla mäktiga kungligheter och deras besmyckade kostymer. Även om han inte alltid förstod handlingen fanns hjälp nära till hands, och hans farfar/morfar fick med glädje berätta detaljerad bakgrund till händelserna.
Pjäsens andra huvudkaraktärer spelades av Martina Wessman, Maja Lundqvist, Svante Back och Anette Cadiz.
Ensemblen tog vid flera tillfällen till mäktig sång och dans, följandes musikern Anders Peev, vilket lyfte hela upplevelsen markant. Vid vissa tillfällen ägde lite teknikstrul rum och vissa skådespelare hördes mer än andra. Men med det sagt, vad är väl en felfri premiär?
Detta är heller inte något som Teater Sörmland är ovana vid. Under en åskstorm som inträffade under mitten av 2010-talet behövde en föreställning avbrytas på grund av kraftig nederbörd och dunder. Helt plötsligt slogs all elektronik ut av ovädret, vilket får en att undra hur föreställningen ska klara av det skyfall som SMHI varnat för under fredagen.
Även i pausen bjöds det på drama i form av en iscensatt hängning av kungens narr.
På scenen stod en stor skara i alla åldrar, även om de stora rollerna hanterades av de äldre. Med mycket ungt blod i gänget hade jag förväntat mig att de yngre skådespelarna skulle få mer uppmärksamhet – synd.
Slutligen, i det stora hela kändes det som att gå rakt in i 1300-talets digerdöd. Med ständigt drama i biljettkön, och likaså utanför scen i paus var hela kvällen ett ständigt äventyr.