– Det är världens trevligaste hund, och hon blir klokare med åren, säger Kimmo.
Det var på lördagsnatten som fyraåriga Rakel (tysk jaktterrier) väckte sin husse och sprang ner på bottenvåningen till fastigheten i centrala Nyköping.
Från fönstret märkte de att något inte stod rätt till ute på gården, så de gick ut tillsammans.
– Då dök det upp en figur från min källare. Jag tände till litegrann och drog upp honom, han hade ett par vinflaskor och en kartong med en champagne i händerna, säger Kimmo och fortsätter:
– Han blev nog lite paff. Jag hade Rakel i ena armen och plockade av honom flaskorna med den andra. Sedan tog jag tag om kragen och skällde ut honom rätt rejält, och Rakel hjälpte till med att skälla.
En obehaglig situation såklart, men den eventuella rädslan fick ge vika för andra känslor.
– Jag var rejält arg, och rätt så adrenalinstinn.
Mannen försökte fly men Kimmo kunde klämma fast honom i porten in till fastigheten. De började "käfta" och tjuven ville att Kimmo skulle släppa och ta bort hunden. Samtidigt insåg Kimmo att han inte hade telefon med sig, inkräktaren var en bra bit längre och själv stod han där i pyjamasskjorta och foppatofflor.
Strategin blev att släppa ut mannen på gatan och försöka påkalla hjälp från grannarna istället.
– Jag skrek att det var ett pågående inbrott och att någon skulle ringa polisen, men det här var ju mitt i natten så ingen reagerade.
Kimmo fortsätter:
– Jag sa att "jag vill se ID på dig och vad du har stoppat på dig mer". Jag fick ner honom på backen och såg att han inte hade något mer i sin ryggsäck.
Efter en stund lugnande situationen ner sig. Kimmo kände hur ilskan rann började rinna av och istället fokuserade han på att memorera inbrottstjuvens utseende.
– ”Nu vet jag hur du ser ut och jag kommer ringa polisen”, sa jag och släppte honom. Sedan försvann han på sin cykel.
Det hela var över på ungefär tio minuter och strax därefter var polis på plats för att upprätta anmälan.
SN skrev om händelsen tidigare i veckan, genom signalementet som Kimmo lämnade kunde polisen också identifiera en misstänkt. Man har goda förhoppningar om att lösa brottet.
– Utan Rakel hade jag antagligen inte märkt någt. Jag tror att hon också kände att det var en annorlunda situation, hon jagade sin svans mycket längre än hon brukar innan hon kom till ro den natten, säger Kimmo.