Hur ser ditt förhållande till den kristna tron ut, eller till tro överlag? Frågan väcker känslor. Några hävdar i fast nyateistisk anda att det vi ser och kan förklara också är det som vi måste förhålla oss till. Andra hävdar att ett sådant synsätt tyder på en slags intellektuell låsning, att man rationaliserar tillvaron därför att möjligheten till något oförklarligt "större" är för obehagligt att ta till sig.
Sedan slutet av september har Hans-Erik Nordin, biskop i Strängnäs stift, bjudit in gäster för att samtala om människans förhållande till tro, och kanske ännu mer; varför vi så ogärna pratar om tro med varandra. Platsen för lördagens offentliga samtal var Alla Helgona kyrka i Nyköping och gäst var journalisten och författaren Göran Rosenberg.
– Jag valde Göran därför att jag ville diskutera med en seriös motpart. Det finns säkert väldigt många som skulle kunna erbjuda intressanta journalistiska vinklar, men jag ville ha någon som hade kunskap i ämnet, säger Hans-Erik Nordin.
Göran Rosenberg kommer från en judisk familj och vann Augustpriset 2012 för sin bok Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz, som berättar historien om faderns väg från ett av Nazitysklands värsta förintelseläger. Rosenberg säger sig inte tro på någon religiöst ingripande kraft men tror ändå på något större än vad vi rimligtvis kan förstå. Han menar också att vi tror på mer än vad vi själva kanske inser.
– Jag tror att vi tror hela tiden. Vi har fått för oss att vi vet allting och att det i sin tur är odiskutabelt. Men det vi vet grundar sig på något högst diskutabelt. Hela vår syn på människan, mänsklighet, mänskliga relationer, är baserat på tro. Och då kan man naturligtvis ställa sig frågan, vad för slags tro, säger Göran Rosenberg.
Moderator under kvällen var journalisten Anna Lindman Barsk. Hon lyfte bland annat frågor om hur sekulärt det svenska samhället egentligen är och om den så kallade humanistiska blicken tenderar att se den troende som mindre upplyst. Både Rosenberg och Nordin var överens om att det synsättet hämmar människor från att våga föra ingående samtal om tro.
– Vi behöver hitta gemenskapsformer där vi enkelt kan uttrycka vår tro. Vi behöver också finna kvalificerade former där man får stöd att möta sin tro och kan brottas intellektuellt. Det där är vi jättedåliga på, säger Hans-Erik Nordin.