Det är torsdag eftermiddag och solens strålar lyser på den röda fasaden till det som tidigare var Televerkets anläggning. Vi befinner oss på Gålö i Haninge kommun. Här bedrivs sedan 1999 ett lågtröskelboende för hemlösa, missbrukare och psykiskt sjuka. I förra veckans Uppdrag granskning fick vi möta Marika Sellgren, som riskerade att bli bostadslös. Stockholms stad valde att tillfälligt placera henne på Rysseviken.
I programmet framkom problem med Ryssevikens verksamhet. Bland annat ska avföring ha hittats på en matta i en av korridorerna. Enligt en rapport från Södertörns miljö- och hälsoskyddsförbund framkom också att det påträffats fuktskador i delar av fastigheterna och att kontroller av inomhustemperaturerna inte genomförts. Reportaget visade också att det är fritt fram att ta droger på boendet, även om det enligt deras policy inte är acceptabelt. Marika Sellgrens psykolog Lars Erdner ansåg att verksamheten liknas vid ett mentalsjukhus utan ledning, där man kan gå och trampa utan att någonting görs.
Leif Wästfelt har inte velat prata med Sveriges television, men när vi kontaktar honom för att ställa frågor föreslår han att vi ska komma och träffa honom på boendet.
Vi blir emottagna av fastighetschefen Bengt Andersson. Han följer med oss till kontoret där Leif Wästfelt väntar. Några boende hälsar på oss, medan en annan ifrågasätter vad vi har där att göra.
Bolagets årsredovisning för 2017 lämnades in försent och skatter och avgifter reglerades inte på rätt sätt enligt revisorn. Under vår intervju medger Leif Wästfelt att det funnits brister med administrationen.
– När hon som skötte ekonomin slutade blev det helt enkelt för mycket för mig att göra. Men nu när vi hade kommit ikapp oss ekonomiskt kom Uppdrag granskning, säger han.
Han är besviken på hur programmet har valt att skildra verksamheten.
– De utgår från en persons berättelse och baserar allting på det. Det här blev en större katastrof än vad jag hade tänkt mig. Politikerna i Haninge kommun har blivit så rädda och det är klart att de inte vill placera människor här om det är ruffigt, fortsätter han.
Men varför valde du att inte ge din version i programmet?
– Den frågan ställde även Vårdföretagarna till mig. Men jag var nog ganska irriterad på att de hängde ut den här kvinnan och därför valde jag att inte prata med dem. Sedan tycker jag att det är anmärkningsvärt att de intervjuar socialministern som väljer att hänga ut oss, utan att hon ens har varit här och tittat på hur vår verksamhet fungerar, säger Leif Wästfelt.
Vad tänker ni kring de brister som framkom i inspektionsrapporten? Har ni åtgärdat dessa?
– När det gäller kakelfogarna är det ett generellt problem. Därför ska vi ta bort allt kakel och sätta upp skivor som man klickar i varandra. Dessutom ska vi ersätta klinkersen med mattor i duscharna, säger Bengt Andersson.
I programmet framkommer att droger används fritt på boendet. Vad säger ni om det?
– Vi har regler som säger att du inte får knarka eller dricka alkohol här, men hur ska vi upptäcka en drog? Ska vi visitera dem? Om vi ska följa lagen får vi heller inte beslagta dem. Det är klart att det förekommer droger, det är ju narkomaner vi pratar om, säger Bengt Andersson.
Vidare menar han att fokus i programmet flyttats från huvudproblematiken med att psykiskt sjuka inte får någon vård, till att hänga ut Rysseviken.
– Det här är ingen institution, utan ett lågtröskelboende. Det vi kanske måste bli bättre på är att ha mer vård av de som bor här. Samtidigt krävs det väldigt mycket från myndighetshåll för att få kalla sig för en vårdinrättning, säger Bengt Andersson.
På gården finns två större hus för de boende. I huvudbyggnadens källare bor 67-åriga Lena-Marie Karlsson. Hennes rum är välstädat, även om det luktar inpyrd rök.
– Jag passar inte riktigt in här eftersom jag inte är missbrukare. Det händer att jag ryker ihop med de som håller på med droger. Men eftersom jag inte kunde betala en gammal skuld hamnade jag här. Däremot tycker jag inte att Uppdrag gransknings reportage var helt sanningsenligt och speglade hela bilden. Så skitigt och farligt är det inte här, säger hon.