Ylva Marfelt tycker att rekommendationerna är rimliga men hon följer dem inte slaviskt. "Vi är inte superstrikta", säger hon.
– Det var en påminnelse om att se över det lite grann. Innan dess har vi varit ganska liberala, säger mamma Ylva Marfelt, 41.
Enligt rekommendationerna, som kom i höstas, ska barn under två år inte titta på skärm alls.
Barn som är två till fem år ska titta max en timme per dag, därefter utökas tiden en timme upp till 13 år. För barn mellan 13 till 18 år är det okej med skärm upp till tre timmar per dag – hälften av den tid som konsumeras idag.
Ylva Marfelt, som bor i Runtuna utanför Nyköping med sin familj, blev inte förvånad över råden. Det hade legat i luften ett tag, tycker hon.
Fyraåringen Allan är född under pandemin och skärmarna har därför varit en naturlig del av vardagen, eftersom förskolan varit stängd. Han har dessutom alltid haft spring i benen och skärmen har varit ett hjälpmedel exempelvis vid köksbordet, så att han kan koncentrera sig.
– Det har varit ett sätt för att få honom att sitta still och äta mat. Så det har blivit ganska mycket skärm.
I takt med åldern har Ylva Marfelt och hennes man Daniel börjat styra mer kring när och hur sonen ska kolla på skärm. I dagsläget är det tillåtet att kolla före middagen på vardagar, men aldrig till frukost eller efter middagen. På helgerna är reglerna lite friare, men föräldrarna håller koll så att det inte bli för länge.
Allan har mycket spring i benen och skärmen har hjälpt till att få honom att sitta still.
Ylva Marfelt tycker att det är helheten som är viktigast. Sonen Allan går exempelvis på en uteförskola och är aktiv under dagarna.
Minstingen Björn, ett år, som är född efter pandemin och därmed har haft mindre skärmtid under uppväxten, tillåts kika på tv när den är på. Hittills har han inte visat stort intresse. Ylva Marfelt vet inte om det beror på hans personlighet eller att han exponerats mindre för skärm.
I samband med rekommendationerna tog Ylva Marfelt bort Allans Youtubekanal för barn. Hon upplever att den tog för mycket av hans uppmärksamhet.
Allan Marfelt går på uteförskola, vilket Ylva Marfelt tycker är bra som ett komplement till skärmarna.
– Han sugs in i det på ett annat sätt – det går inte att få kontakt riktigt. Det är väl de momenten man vill komma i bort från. Det blir det här, måste ha. Den här drogen som det blir till slut.
Har det blivit bättre?
– Ja, men det tycker jag. Men vi kommer fortsätta att justera reglerna och prova oss fram.
Barnens föräldrar har samma inställning till skärm, men pappa Daniel Marfelt är lite mer liberal, enligt hans fru.
Enligt Folkhälsomyndigheten visar den samlade forskningen att för mycket skärmanvändning bland annat kan leda till sämre sömn, depressiva symtom och missnöje med den egna kroppen. Det kan också vara lätt att hamna i skärmarnas våld på bekostnad av fysisk aktivitet och relationer.
Ylva Marfelt ser inte att de negativa effekterna i dagsläget är ett problem för hennes familj.
– Skärmtittandet är en del, en pusselbit i barnens hela vardag. Jag tycker det är viktigt att se till helheten. Man läser att skärmtid kan hämma fantasi men det känner jag inte är ett problem för Allans del.
Barn som är födda på 2010-talet har fått mindre strikta regler under sin uppväxt, anser Ylva Marfelt. Idag är det en större medvetenhet hos föräldrarna – både vad gäller mängd och vad barnen konsumerar. Hon märker det som mammaledig, att andra föräldrar har större koll.
Samtidigt har medvetenheten gjort att det finns en skam kring att använda skärm.
– Det tycker jag, ett tabu.
Om du skulle sätta en telefon i handen på din son i en offentlig miljö, hur skulle du känna då?
– Då skulle jag skämmas, haha. Folk skulle titta snett och undra vad jag gör.
Sonen Allan hittar en skärm vid hallen.