En hatt där spillbitarna har fått bestämma formen.
– Jag köpte stolen på en loppis och klädde om den, säger Jonas Wallo, sadelmakare.
Han pekar på stolen och förklarar att strecken som går på lädret beror på att skinnet kommer från nötdjurets nacke. Han tycker själv att det är vackert men vet av erfarenhet att kunder helst vill ha stolar utan det organiska mönstret.
– Det är synd för strecken visar att djuret har rört sig mycket. Inte bara stått helt stilla, säger han.
I Bryggeriet har Jonas Wallo och sambon Ida Ernst – som också är sadelmakare - startat ett sadelmakeri. Några beställningar på sadlar har inte kommit in men desto fler som vill laga sina väskor.
– Det är kul när någon kommer in med en väska som kanske är från 70-talet. Att sedan laga den och de kan fortsätta använda väskan i många år till.
Välgjorda läderarbeten är starka. En motorcykelväska som gjorts i studion körde han över med en tung bil för att ge den lite patina.
– Endast en sömn behövde jag laga, säger han.
En väska kördes över med bil för att se gammal ut.
Kunder som håller liv i sina gamla läderväskor tillhör favorituppdragen men Wallo gillar även att göra sina helt egna väskor. För tillfället är det en mc-väska som formges på bordet. Med papper skapas mallarna och det är det svåraste jobbet.
Blir inte grundarbetet bra, blir inte produkten bra.
– Mallen måste sitta. Du har bara en chans med läder.
Fast restbitar har också potential. Han visar en hatt som ser ut att vara hämtad från en barnbok, där just restbitarna bestämt formen.
Wallo använder nästan bara vegetabiliskt garvat läder. "Bara till bilsätten eller liknande jobb föredrar jag läder garvat med krom", säger han.