— Nu får vi något positivt att se fram emot, det blir lättare att stå ut med skiten, säger Bisse Mellword Björn och slänger ett öga på mobildisplayen för att se om det kommit in någon ny körning.
Hon har varit chaufför i elva år och de senaste två har det gått snabbt utför. Bilen hon kör och byxorna med Tuwas logga på smalbenet är desamma, men arbetsgivare har hon hunnit byta fyra gånger. Lönen har sänkts nästan lika ofta och senaste nytt är att övertidsersättningen dragits in.
— Det är klart jag har funderat på att sluta, men det är inte så lätt att hitta något annat. Jag är omtyckt bland resenärerna och jag gillar ju egentligen mitt jobb, säger hon.
Därför välkomnar både Bisse och kollegan Kalle Ohlsson planerna på att ställa hårdare krav på företagen i nästa upphandling. Men de tror inte att ett nytt avtal räcker för att ställa till det kaos som många äldre och sjuka upplever i samband med transporterna.
— Man måste säga upp avtalet med Samres också, och upprätta ett eget kontrollsystem för att försöka bygga upp förtroendet hos resenärerna igen. Folk ringer inte längre, de har gett upp för det ger inget resultat att ringa Samres och klaga, säger Kalle Ohlsson.
En verksamhet som drabbats hårt av förseningarna i färdtjänsten är dagverksamheten på Mariebergsgården i Nyköping. Där jobbar Gunilla Karlsson, som i höstas uppmanade politikerna att säga upp både avtalet med Tuwa och Samres. Nu suckar hon i telefon.
— Kan man lita på det? Nej jag tror inte att det kommer lösa vår situation. Vi vet att förseningarna ofta beror på Samres och inte själva Tuwa. Vi har fasta tider här men de gamla kan dyka upp när som helst, det är inte Tuwa som skjuter fram deras resor.