Sandödlan hotas främst av trädplantering eller spontan igenväxning av sand- och grustäkter.
– De fem lokaler som finns i Sörmland ligger alla i Nyköping, säger Stefan Andersson, kommunekolog, Nyköpings kommun.
Han går på en grusväg, ett stenkast från vattenverket, vid Larslund mellan Stigtomta och Nyköping, med en kikare hängandes runt halsen.
– Kikaren är bra för att kunna stå på lite distans och leta efter sandödlor i terrängen, säger han.
Vid vattenverket trivs ödlan – som varit fridlyst sedan 70-talet – eftersom marken är sandig. Kanterna på kommunens råvattenbassänger är nästan perfekt för honorna, som gräver ner äggen i sanden. Äggen värms sedan upp när solen skiner på marken, samtidigt som de ligga dolda för äggstjuvar.
– Det finns även gott om mat för sandödlor här, säger Stefan Andersson och berättar att de äter spindlar och insekter.
Råvattenbassängerna vid Larslund är ett av få ställen i Sörmland där sandödlan trivs.
Han ser ingen anledning att hjälpa det rödlistade kräldjuret inne på vattenverkets område utan har istället siktat in sig på att bygga äggläggningsplatser vid kanten vid en grusväg, några hundra meter därifrån.
Kommunen har vid flera platser grävt bort några kvadratmeter av det översta lagret på marken, för att blottlägga sanden.
– Äggen kan inte kläckas om marken är täckt av vegetation för då blir den inte tillräckligt varm.
Ödlan är inte hotad som art i Europa men Stefan Andersson tycker ändå att den är skyddsvärd.
– Det svenska beståndet har en egen unik genetik. Förlorar vi sandödlan i Sverige har vi förlorat en del av ödlans genetiska mångfald.