– Det är tur att det är utomhus, säger en person lite skämtsamt som stannat vid den lilla gruppen människor.
De lekande öringarna i Nyköpingsån gav nästan upphov till ett covid-problem under torsdagens lunch. En handfull person stannade nämligen vid platsen för att se när öringarna for runt i vattnet.
Alla kommenterade glatt fiskarna som var svårräknade i det mörka vattnet. Men de var åtminstone minst lika många som antalet personer på land.
Tyvärr har det positiva naturskådespelet en dyster baksida. Ån är reglerad så några yngel är inte att vänta till vårkanten, enligt Sportfiskarna.
– Det är väldigt svårt med den regleringen av ån som sker, eftersom de släpper på och av, säger Manfred Skog, biolog i organisationen.
Romkornen som läggs av fiskarna behöver syresättas kontinuerligt. När Nyköpings vattenkraft stryper ån på vatten så kan vattnet stå stilla.
– Då syresätts inte rommen och är det väldigt låga flöden kan de torka ut. Då dör romkornen, säger han.
Han ser inget biologisk värde i havsöringen, men desto större rekreationsvärde eftersom många fiskar i ån på de utplanterad öringarna.
Varför letar sig fisken upp till de här usla förhållandena?
– Havsöring har ett "homing"-beteende, precis som flera andra fiskarter.
Öring som sätts ut stannar ett eller två år i ån innan de går ut i Östersjön. Sedan kommer de tillbaka till samma plats för att leka.
