Monika Gustavsson röjer bort buskar för att ge plats åt de små ängsblommorna.
– Det där förvånar. Det är alltså kattfot som jag tidigare sa att vi nog inte kommer hitta i hagen, säger Monika Gustavsson, naturvårdsbiolog och som hjälper länsstyrelsen med att renovera naturbetesmarken nära Uttervik i Nävekvarn.
Monika Gustavsson har satt sig ner på den magra ängsmarken och konstaterar tillsammans med Birgitta Andersson, naturvårdshandläggare på Länsstyrelsen, att det blivit artrikt på platsen efter uppröjningsinsatserna.
– Här är vi för att det finns hotade arter i området och vi har kommit överens med markägaren att vi kan stängsla in, restaurera och släppa på djur för att få tillbaka den gamla ängs- och betesmarksstrukturen, säger Birgitta Andersson.
När de går runt i hagen blir de uppriktigt förvånade och glada flera gånger av blomfynden de hittar på marken. Många arter de hittar är inte rödlistade men ett tecken på att arbetet med hagen fungerar. Då har ändå inte den viktigaste arbetsstyrkan anlänt – kor från en lokal bonde.
Naturbetesmarker, likt den i Uttervik, har funnits i Sverige sedan början av järnåldern, då människor började stalla in djur.
– Fodret till djuren kom från ickegödslade marker runt gården som man slog. Det blev en väldigt speciell flora och fauna runt de här markerna. Ängsbruk fanns i princip fram till 1800-talet slut, säger hon.
Industrialiseringen innebar att marker började plogas till åkrar och gödslades, något som eskalerade efter andra världkriget och de klassiska ängsmarkerna – som Taube sjunger om i den berömda Sjösalavalsen – har blivit allt sällsyntare.
Ängen i Uttervik ska nu betas men får alltså inte gödslas, för att de späda ängsblommorna ska trivas.
Fast att inga kor har anlänt ännu och enbart uppröjningsarbete har genomförts så har mycket hänt under de två år projektet pågått. Inom en halvtimme hittar naturvårdsteamet samtliga Taube-blommor och många fler arter. Bland annat orkidéer och även en vacker fjäril, Aurorafjärilen.
Svinrot är ett av alla imponerande fynd på naturbetesmarken.
Taube-blommorna gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol hittar naturvårdteamet inom en kvart och är glada för det. Fast mest imponerad är Birgitta Andersson att de hittat svinrot, som är rödlistad. En gul blomma som påminner om maskros men är mindre spretig i formen. Den kallas just svinrot för att grisar gillar att äta dess rotsystem.
– Den trodde jag inte vi skulle hitta, säger hon.