- Vi var där själva, i exakt samma situation, men för 25 år sen, berättar Serhat Sendi från Kurdiska föreningen i Nyköping.
Han sitter i en mörkbrun läderfåtölj i sitt vardagsrum. Bredvid honom sitter kollegan Ahmed, också han kurd och tidigare flykting.
Den kurdiska föreningen har sedan starten samlats i glädje och sorg. Att umgås är deras sätt att hitta styrkan i en situation som annars är utom deras kontroll och som bringar oro.
- Vi levde i tält utan el och värme i sex år, och när vi ser de här människorna som precis gett sig iväg på flykt till Kurdistan slås vi av samma känsla. Deras framtid är så oviss och de kommer bli illa behandlade, säger Ahmed.
Föreningen jobbar aktivt med att få politiker och olika organisationer att få upp ögonen för det som händer. Pengar är förstås välkommet, men också gammal läkarutrustning och andra resurser som kan komma väl till pass i de flyktingläger som nu blir hem för många kurdiska barn och deras föräldrar.
- Vi har ett par familjer med rötter i Syrien i föreningen. Var deras släktingar befinner sig nu är det ingen som vet, säger Serhat Sendi.
Frågan om vad de känner för människorna i den här situationen följs av en lång tystnad. De tittar på varandra och tvekar.
- Om vi haft länder som Sverige som grannar hade det här aldrig hänt. Ibland känns det som att man inte skulle ha fötts som kurd. Som det är nu skulle vi ha haft det bättre på Nordpolen, säger Ahmed till slut.
Bland allt det som pågår i Mellanöstern är det lätt att händelser och situationer hamnar i skuggan av det mer våldsamma och mer brutala.
- Den här situationen har pågått så länge att allmänheten slutat bry sig. Man vänder blickarna mot de länder som är mer intressanta. De länder som är turistmål eller som har andra betydelser, fortsätter Ahmed.
- Ja, fyller Serhat Sendi i, och politiskt är det som en fotbollsplan där alla makthavare spelar för sitt bästa. Och folket hamnar i mitten. Ett krig är ett krig, men det ska inte behöva vara det, det är ju ändå år 2013.
Föreningens mål är nu att få både politiker och de som lever omkring dem att förstå att det är deras familjer och vänner som under gårdagen passerade gränsen och nu vandrar mot ovissheten.