När Tommy Körberg öppnar fredagskvällen på Culturum i Nyköping är det med en träffsäkerhet i rösten som ska hålla i sig hela kvällen. Öppningslåten "Mitt liv" är hämtad från plattan med samma namn som föreställningen – "Sjung till du stupar". Det börjar bra och fortsätter ännu bättre. Hits efter hits blandas med jullåtar och en något mindre välkänd repertoar. Att 66-åriga Tommy Körberg är en veteran i sammanhanget märks, likaså att det inte är första gången han står på scenen i Nyköping. Jag själv har dock aldrig sett honom live. Hört hans musik? Ja, men aldrig sett honom uppträda. Förväntningarna var med andra ord höga.
Att informationen till föreställningen lovar berättelser från fem decennier får mig att bli nyfiken. Med facit i hand hade jag hoppats på mer. Liksom många andra stora artister kan Tommy Körberg konsten att vara personlig utan att vara privat. Låtarna varvas flitigt med anekdoter om alkohol, livet och åldrandets krämpor. Riktigt nära den store artisten kommer vi däremot inte. Men skämten sitter för de mesta där de ska. Som vanligt är också Tommy Körberg frikostig med att dela ut kritik till höger och vänster. Sverigedemokraterna, Dagens Nyheters schlagerrecensent Hanna Fahl och ungdomar i allmänhet får det varmt om öronen. Men bitvis, som när temat modern musik avhandlas och blir till "barnramsor med trumkomp", upplever jag en gnutta arrogans.
Egentligen gör det inget. För att låna Tommy Körbergs egna ord – "musiken är ju det viktiga". Det låter helt enkelt bra, riktigt bra. Inte minst när det förstklassiga fyramannabandet får ta plats, speciellt pianisten Carl Flemsten. Klassiker som "Fattig bonddräng", "Judy min vän" och "Stad i ljus" får publiken att gå i gång. När den rappa "Jag bor i en skyttegrav" spelas blir det fullkomligt fenomenalt. I slutänden kan jag inte annat än att lämna lokalen med vissheten om att detta är första gången jag ser Tommy Körberg – men inte sista. Så fortsätt nu bara sjung.