Nyköpings högstadium, Alpha.
En anställd på skolan skriver till SN att hen trivs mycket bra på sitt jobb och att miljön på det stora hela är relativt lugn och trygg för de allra flesta av eleverna – samt att de incidenter som inträffat "sticker ut från en i mångt och mycket vanlig skollunk":
"Jag ser alltid fram emot att komma till min arbetsplats och jag är aldrig rädd när jag rör mig på och kring skolan".
Vidare säger samma anställd att större delen av tiden på skolan kännetecknas av lugna lektioner med stor arbetsro och att det rör sig om ett fåtal elever som aktivt förstör för andra:
"Det rör sig inte om ungdomar som kommer till skolan och skapar röra. Det rör sig i stället om ungdomar som lever ett rörigt liv, och när de befinner sig i skolan, syns röran där. Deras problem behöver lösas av många aktörer tillsammans, såsom hem, socialtjänst, polis och skola. Eftersom problemen kanske syns tydligast i skolan, blir det lätt för media och folk som vill vinna billiga poänger att peka på att det är just skolan som inte gjort sitt jobb, när skolan i själva verket bara är en av många aktörer, kanske den aktör som har minst antal verktyg att ta till för att komma tillrätta med ungdomarnas problem".
En annan anställd skriver till SN att hen trivs bra på jobbet och aldrig har funderat på att byta jobb, samt att "problemen som finns på skolan är kopplade till ett fåtal individer men detta drabbar tyvärr oss alla". En anställd skriver till SN att "Det framstår nästan som att man arbetar här med risk för eget liv" och syftar på mediabevakningen:
"Många av oss går och skrattar över det i dessa (för det mesta) lugna korridorer. Typ 19 av 20 elever sköter sig alldeles utmärkt. Sedan finns den här klicken som ställer till oreda var de än är, på skolan eller på fritiden. De elever syns sällan på friskolorna utan hamnar här på den kommunala skolan".
En anställd beskriver samtidigt en uppgiven stämning på skolan till följd av brandlarmen som ringt.
– Det påverkar elevernas tillgång till undervisning för den måste avbrytas när eleverna måste utrymma lokalerna.
Hen förklarar att hen känner sig otrygg på skolan.
– Snart kommer någonting värre hända än att någon kastar en banger. Det är bara en tidsfråga.
Flera av de anställda nämner att de har stort förtroende för skolledningen. En anställd skriver att skolledningen har visat "stor transparens, lyhördhet och handlingskraft".
En annan skriver att skolledningen "visar på empati, en öppenhet och stor lyhördhet". Hen hoppas att "de allvarliga händelserna den senaste tiden kan föra något gott med sig – att man får upp ögonen för att nedskärningar i skolan gör att skolans kompensatoriska uppdrag blir en omöjlighet att genomföra."
De falska brandlarmen har varit påfrestande mentalt, enligt hen, eftersom de förstör lektioner, elevernas studiero och kunskapsintag:
"Dessutom skapar detta en ångest hos många elever då lektioner och dagar avbryts, ramar ruckas på och vissa elever blir påminda av tidigare traumatiska krigsupplevelser. Det skapar helt enkelt en känsla av oro och frustration".
En annan anställd berättar för SN att det blir väldigt oroligt bland personalen "när man byter ledning hela tiden".
– För varje chef som kommer ska det sättas en egen prägel på det och nya arbetssätt ska implementeras. Det blir svårt när grundtryggheten inte hinner sätta sig. Personalomsättningen är extrem och jag tror att det delvis beror på det.
Hen upplever att det förekommer en tystnadskultur bland personal på skolan.
– Det har blivit någon kultur bland personalen att man inte får uttrycka saker som inte funkar. När man inte kan göra det, och låtsas som att problemen inte finns, kan skolan inte heller utvecklas. Självklart ska man se det som är bra och det är mycket som fungerar, men det får inte bli en tystnadskultur.
Hen upplever, precis som de övriga SN pratat med, att det enbart rör sig om "en väldigt liten klick som medvetet saboterar". Hen berättar att det finns kollegor som känner sig otrygga på skolan, men det gör inte hen själv.
– Det finns alltid ett visst elevunderlag som utmanar och det finns elever som uttrycker hot mot lärare. Det hör ju tonåren till att utmana – men det är jobbigt som vuxen att känna att man inte kan sätta de gränserna man behöver.
– Jag tror inte att det förekommer mer hot och våld på Nyköpings högstadium än på andra högstadieskolor. Det är en stor skola och den är svår att organisera på grund av det.