Jan Bonnier (M) har varit aktiv i skolpolitiken länge, och var med när beslutet om Nyköpings högstadium fattades.
– Världen är full av goda föresatser. Men det blev inte bra. Man skulle ha ändrat sig långt, långt tidigare.
Det säger Jan Bonnier (M), andre vice ordförande i barn- och utbildningsnämnden och en skolpolitiker som har varit med sedan starten av Nyköpings högstadium.
Nämndens ordförande, Mats Denninger (C), är betydligt nyare på sin post.
– Jag är oskyldig i två avseenden. Jag blev ordförande i den här nämnden i höstas och mitt lilla parti var det enda, tror jag, som inte stod bakom Nyköpingsmodellen, säger han.
Men hans övergripande utvärdering av hur det gått med ambitionen att bryta skolsegregationen genom den så kallade Nyköpingsmodellen tycks vara densamma som Jan Bonniers:
– Ambitionerna var säkert goda och vällovliga. Men nej, det gick väl inte riktigt som man tänkt sig.
Nyköpings högstadium, eller "Nyköpingsmodellen", har fått mycket uppmärksamhet, även på riksplanet. Bilderna som tecknats har gått från succé till misslyckande. 2016 skrev SN om att skolan prisades av Jämlikhetsfonden för att "Nyköpingsmodellen visar hur det går att motverka segregation och ojämlikhet och skapa en skola för alla." Samma år gjorde Dagens Nyheter ett reportage med rubriken "Nyköping byggde ny skola och bröt segregationen", medan Expressen nyligen skrev om hur "Skolexperimentet fick medeklassen att flytta sina barn".
Siffror från Skolverket visar att det på Nyköpings högstadium finns en betydligt större andel nyinvandrade elever än på de fristående högstadierna i staden, och att föräldrarnas genomsnittliga utbildningsnivå är lägre.
Orsaken är att infödda elever och elever vars föräldrar har högre utbildning i större utsträckning väljer friskolorna. Men varför har det blivit så?
– Vad man fick var det man i dag kallar white flight. Men det är inte rätt uttryck, det skulle heta brain drain, säger Jan Bonnier, som menar att många ambitiösa elever valt bort Nyköpings högstadium.
Han säger samtidigt att orsaken inte i första hand är att kommunen valde att lägga ner tre högstadieskolor och i stället skapa en stor. Snarare är det det sätt som klasserna på skolan har satts samman på, som ligger bakom, menar Bonnier. I "Nyköpingsmodellen" ligger också att varje klass ska ha en jämn sammansättning av elever med olika bakgrund och förutsättningar:
– Man gjorde varje klass så heterogen man kunde, säger Jan Bonnier.
Bakom detta fanns enligt honom en pedagogisk idé, som han menar inte fungerar.
– De duktiga eleverna som var i klassen skulle fungera som ”draglok”, säger han.
Men sådana elever, som vill fungera som någon sorts stödlärare, finns knappast, enligt Bonnier.
– Man hade inte uppfattat att den typen av barn fanns inte, de här flickorna som skulle gå in som extralärare och så vidare, de finns inte. Resultatet blev att det blev väldigt svårt att lära i varje klass i och med att du hade allt från dem som klättrade på väggarna till duktiga elever, säger Jan Bonnier.
En annan orsak till att skolan tappade i attraktivitet, enligt Jan Bonnier, var att kommunen lade ner sina profilklasser, som de med musik- eller fotbollsinriktning.
Jan Bonnier säger att han redan från början var emot idén om att på detta sätt tvinga fram en jämn socioekonomisk blandning i varje enskild klass.
– Hade man behållit det som fanns, som fotbollsklasser och musikklasser, då hade man också kunnat nivågruppera mera, då kunde de barn som hade lätt för sig få en lärare och kanske större klasser, medan de som hade svårare för sig hade kunnat få tvålärarsystem och mindre grupper och sådär. Men det gick ju inte att genomföra i den här modellen, säger Jan Bonnier.
Nu gäller det att tänka om, menar han. Och modellen med integration på klassnivå håller man redan på att lämna, enligt skolpolitikerna.
Även nämndens ordförande, centerpartisten Mats Denninger, vill se förändringar, och är precis som Jan Bonnier inne på att återinföra profilklasser.
– Det jag tror man måste göra är att ta vara på de styrkor man har. Det är absolut ingen usel skola. Fundera på vad man kan utveckla. Kan man bygga specialinriktningar som kan vara attraktiva för alla Nyköpingslever att söka sig till?
Han är noga med att framhålla att Nyköpings högstadium inte är en dålig skola, även om det finns sådant som kan bli bättre.
– Skolan är en vanlig skola, den ligger lite bättre än rikssnittet i de flesta parametrar. De har utmaningar att jobba med, men det är ingen usel skola. Men den kom aldrig att fungera som integrationsinstrument som det var tänkt, säger nämndordföranden.
Mats Denninger (C) är ordförande i barn- och utbildningsnämnden.
Torbjörn Kock (S), nämndens vice ordförande, tycker att bilden av skolan blivit alltför negativ. Föräldrar som väljer bort skolan för sina barn gör det snarare på grund av vad de läst i sociala eller traditionella medier, än på grundval av hur det egentligen är på skolan, tror han.
– Det finns även väldigt många guldkorn och saker som är positiva. Där blir det lite verksamhetens uppdrag att lyfta fram de goda exemplen och jobba med sin externa kommunikation, säger han.
Men även Torbjörn Kock menar att "Nyköpingsmodellen" måste ändras. Förutsättningarna är annorlunda nu, jämfört med när skolan startade, menar han.
– Elevunderlaget ser helt annorlunda ut i dag, säger han.
Kock pekar på att den psykiska ohälsan bland barn och unga har ökat och att fler har olika NPF-diagnoser (neuropsykiatriska funktionsvariationer). Det ställer nya och högre krav på skolorna. Och den kommunala skolan tvingas ta ett större ansvar än de fristående, enligt Torbjörn Kock.
Menar du att friskolorna på något aktivt sätt kan välja bort elever med diagnoser?
– Hur det ser ut vet jag faktiskt inte och det kan jag inte uttala mig om. Men vi ser ju att det kommer elever från friskolorna till den kommunala skolan, och de eleverna har utmaningar som vi behöver ta hand om.
Torbjörn Kock hoppas att skolan ska bli mer attraktiv, så att den lockar fler elever att aktivt söka sig dit.
– Så att det blir aktiva val. Att man väljer till och inte ifrån någonting.
Precis som politikerkollegorna från C och M tror han att ett återinförande av profilklasser kan vara en sak, som kunde öka attraktiviteten. Men också att lyfta fram det som är bra på skolan i dag.
– Det finns saker som man har i dag, och saker som man kan skapa på högstadiet för att höja attraktionsvärdet, och det tror jag att man måste lyfta fram och jobba med.