Snökanonerna jobbar i Ryssbergsbacken utanför Nyköping. Inne i kaféet, där långfärdsskridskoåkarna har samlats, är snön dock högst impopulär.
– Vi som är hängivna gör ungefär som vindsurfarna. När förhållandena är de rätta släpper vi allt. Man måste ha ryggsäcken packad, det kan bli väldigt kort framförhållning. Nästa dag kan de fina isarna vara borta, säger skridskoledaren Katarina Moberg.
Att åka ut till Ryssbergen en kall kväll i december är som att kliva rakt in i en vinterfabrik. Snön sprutar ur snökanonerna, men inne i kafébyggnaden har några som inte alls vill ha snö samlats. Det är introduktionsträff för nyblivna långfärdsskridskoåkare, en obligatorisk sådan för de som vill åka med Friluftsfrämjandet i Nyköping i vinter. En skridskovinter som är på väg att börja – förutsatt att vädergudarna är välvilliga.
– Om allt går rätt nu kan säsongen börja, men vi kan få ett komplicerat läge. Nu börjar isen lägga sig på de minsta sjöarna, men får vi snö isolerar den och då blir det ingen istillväxt. Vi gillar inte snö. Då blir det lurigt, fortsätter Katarina Moberg.
Knappt 20 nya adepter har samlat i kaféet där de delas in i grupper för att sedan slussas runt till olika stationer där skridskoledarna bland annat går igenom utrustning, säkerhet och skridskonätet. Buskhyttabon Claes Andersson är nyfrälst skridskoåkare och har under dagen redan fått hänga med på sin första "riktiga" långfärdsskridskotur.
– Vi var runt på små sjöar norr om Nyköping. Jag skaffade lite grejer och provade förra vintern, men nu fick jag känna på det på riktigt, när Per ledde oss, säger han och nickar mot skridskoledaren Per Eriksson som håller på att veckla ut kartorna vid en av kvällens stationer.
Säkerhetsutrustningen är viktig. Ledaren Katarina Moberg demonstrerar räddningslinan för Camilla Frank, Lena Endal och Caroline Lindström.
– Jag har ju sett filmsnuttar från långfärdsskridskoturer och det ser helt fantastiskt ut med blanka isar. När man är en utemänniska så blir det här ett sätt att se naturen från ett annat håll, fortsätter Claes Andersson.
Vid en av stationerna är det genomgång av skridskonätet. En webbsida där det bland annat går att utlysa turer.
– Jag älskar ju snö, men nu vet jag inte, utbrister Camilla Frank medan hon börjar utforska skridskonätets möjligheter i sin telefon.
Vad ska finnas i ryggsäcken? En av stationerna på introduktionen går igenom vad en långfärdsskridskoåkare bör ha med sig.
Det poängteras dock gång på gång att is är en färskvara – och bara för att någon har åkt på ett ställe en dag innan så betyder det inte att det fungerar dagen efter.
– Åk aldrig ensam, utan var gärna minst tre. Det är lögn att åka ensam och det som gällde i dag gäller inte i morgon, säger Per Eriksson.
Sörmland är en bra plats för långfärdsskridskoåkare, berättar skridskoledarna.
Fina förutsättningar lockar busslaster med långfärdsskridskoåkare till östra Sörmland.
Friluftsfrämjandet i Nyköping har introduktion för nyblivna långfärdsskridskoåkare. Ledaren Per Eriksson berättar om isens bärighet för Åsa Hiller, Gösta Hiller och Edvin Olsson.