Alexis Oyola och Morgan Yngve stryker tjära på det tätt omslingrade paret som reser sig ur jorden vid Folkungabron. Det är dags för skulpturen "Ask och Emblas" årliga upprustning, och precis som varje år är det konstnärerna själva som står för grovjobbet.
– Till en början trodde vi att den skulle hålla sig ganska bra, men snart märkte vi att vi måste slipa ner och tjära om den varje år, säger Alexis Oyola.
Att hålla skulpturen i gott skick är ingenting som konstnärerna ser som särskilt betungande. Det är snarare en del i en pågående konstnärlig process.
– Det är lika häftigt varje år. När vi kommer ned hit är den lite matt, men så med första penseldraget tjära så fullkomligt exploderar färgerna. Varje år känns det som om vi skapar nya fält att titta på, säger Morgan Yngve.
Det var när blixten slog ned i den gamla asken invid ån som Alexis Oyola och Morgan Yngve fick idén att göra något av den rejäla stubben. Efter att ha fått kommunens välsignelse skred de till verket vintern 1996. Med träslaget som utgångspunkt föll det sig naturligt för konstnärerna att välja ett motiv ur nordisk mytologi.
Så följde dagar av skissarbete och formandet av en prototyp i lera, som de två konstnärerna drog runt i en barnvagn, från ateljén i gamla Bryggeriet ned till ån och tillbaka igen. Tio månader senare hade den gamla stubben förvandlats till skulpturen "Ask och Embla".
– Man kan säga att vi var ute efter två saker: erotik och ömhet. Vi ville inte att det skulle kännas pornografiskt, det ska vara en omfamning mer än någonting annat, men det måste finnas en viss laddning, säger Alexis Oyola.
Trots konstnärernas årliga omsorg börjar de oroa sig för skulpturens framtid. Ytskiktet är i toppskick, farhågan är att skulpturen ska ruttna inifrån.
– I och med att stubben står i marken så lever den fortfarande. Rötterna finns kvar och suger upp mycket vatten, kommer man lite längre in i skulpturen så känner man att träet är fuktigt, säger Alexis Oyola.
– Vår förhoppning är att få till en större renovering, ta upp hela stubben, gjuta ett ordentligt fundament och sedan ställa tillbaka skulpturen, säger Morgan Yngve.
En så pass omfattande renovering är omöjlig för konstnärerna att genomföra på egen hand. Därför har de bestämt sig för att be kommunen om medel.
– Vi hoppas att kommunen är beredda att satsa lite för att ha den kvar, säger Alexis Oyola innan han avbryts av en förbipasserande som har synpunkter på det arbete som pågår.
Konstnärerna är vana vid att svara på frågor från nyfikna betraktare.
– Vi gjorde en lite större renovering för ett par år sedan då vi var här i några dagar, då märkte vi hur mycket skulpturen engagerar. Varje dag kom folk med tips och frågor om hur det gick för oss, säger Morgan Yngve.