Första tecknet: Is som satt så stenhårt att den blev som ett extra lager glas på bilens rutor. Ljuden från skrapan lät mest som hånskratt åt mina försök att skapa hyfsad sikt.
Andra tecknet: En varningsskylt och en lastbil parkerad i vägrenen.
Tredje tecknet: En mötande ambulans med blåljusen på.
När jag passerade Tystbergaavfarten hade jag sedan länge insett att det var halt på vägarna. Svinhalt.
Efter avfarten stod ett nytt fordon i vägrenen. Den här gången var det en liten mintgrön sak som hade fått sladd. Halkspåren syntes tydligt, hur de skar över hela vägbanan och ut mot räcket. I just det här fallet verkade föraren och de andra i bilen ha klarat sig oskadda.
Sedan, på väg 223 när den nyligen passerat under E4, blinkade blåljusen ikapp och en kö på fyra-fem bilar hade uppstått.
Det där var bara ett par av flera olyckor på tisdagsmorgonen. Glädjande nog var det en hel del bilister som tog det väldigt lugnt på motorvägen. Så här i efterhand ångrar jag att jag inte körde ännu långsammare än jag gjorde, som många andra.
Nu klarade jag mig ändå oskadd in till arbetet. Det hoppas jag att du också gör.
Var rädd om dig ute på vägarna.