Det var mitt första riktiga sommarjobb och jag svettades som butiksbiträde i Stig Björks fotoaffär. Dels för att jag var novis på kameror, men framförallt för att värmeböljan låg som ett kompakt högtryck över Nyköping.
Södermanlands Nyheter rapporterade på nyhetssidorna om torkan, hur rapsfälten som borde lyst gula istället var torrspruckna leråkrar. Men höskörden hade varit god och med lite regn skulle stora värden kunna räddas för jordbrukarna,
Jag brydde mig inte så mycket torkan. Efter jobbet tog jag istället mopeden och gasade iväg tillsammans med kompisarna på den lilla grusvägen, från Sjösasågen uppför backarna, passerade Åsendal och Solberga, och dök ned sjön Ångens sköna svalka.
Det var torsdag 17 juli och där låg vi i kvällssolen och snackade om månfärden. Om Apollokapseln med de amerikanska astronauterna Neil Armstrong, Edwin Aldrin och Michael Collins som var på väg för att landa i Stillhetens hav.
Månfärder, knappast fattbart men ändå verkligt. Jag tyckte det var helt galet med kapplöpning i rymden, att USA skulle tävla med Sovjetunionen om att bli först att få en människa på månen med tanke på vad som hände här nere på jorden. Vietnamkriget rasade som värst och USA hade ingen ambassadör kvar i Sverige, som en markering mot att Sverige hade erkänt Nordvietnam som en suverän stat.
Kvällssolen blev allt blekare, svarta moln började torna upp sig och det började mullra. Plötsligt slog blixten ned, en rejäl smäll, vi räknade sekunderna, bara ett par kilometer från oss, någonstans mitt i skogen vid den lilla skogstjärnen Lesjön. Vi plockade ihop våra handdukar, kickade i gång mopederna och drog iväg hemåt.
Blixtnedslaget tände en brasa men åskregnet höll sannolikt elden i schack. Under småtimmarna låg sedan elden och pyrde i den torra vegetationen och fick sedan nytt bränsle på morgonen då temperaturen steg som fick sommarvindarna att accelerera.
Under förmiddagen ökade vinden till hård blåst och gav ytterligare näring åt brasan. Flera meter höga lågor svepte in träden i en dimma av grå tjock rök som syntes miltals omkring.
När Nyköpings brandkår kom till platsen vid halvtvå-tiden på fredagen var skogsbranden fullt utvecklad. Den hårda vinden gjorde släckningsarbetet både svårt och riskfyllt och brandmännen fick snabbt stöd från brandkåren i Tystberga. Men det krävdes ytterligare hjälp, brandmän från Gnesta, Vagnhärad, Stigtomta, Ludgo och flygflottiljen F11 kom till undsättning.
Totalt kämpade ungefär 250 brandmän och många frivilliga mot skogsbranden som ett tag hotade boningshusen vid Hällsäter och Kungstorp.
Under tiden hade Neil Armstrong och Edwin Aldrin som de första människorna någonsin klivit ned på månen. Deras steg dokumenterades på suddiga tv-bilder och Neil Armstrongs bevingade ord "ett litet steg för människan men ett stort steg för mänskligheten" kablades ut över världen.
Nyheten om männen på månen toppade SN:s förstasida måndagen den 21 juli som samtidigt berättade SN att branden var under kontroll. Släckningsarbetet beskrevs som "svårbemästrat eftersom terrängen var mycket otillgänglig". Brandbilar och andra släckfordon hade svårt att ta sig fram, delvis på grund av "tusentals nyfikna privatpersoner" som blockerade vägarna, enligt polisen.
Samtidigt gav polisen beröm till alla frivilliga som tagit sig fram till skogsbranden och deltagit i släckningsarbetet.
Totalt härjade elden ett område som var cirka två kilometer långt och drygt en kilometer brett. Skogen ägdes av Sjösa AB och Björksunds gård.
Efter en vecka var skogsbranden släckt, men Vietnamkriget brann vidare under nästan ytterligare sex år.