"Business as usual, för den lokale läsaren kommer det att bli positivt" sa Tomas Brunegård, vd för Stampen när affären presenterades på en presskonferens i Stockholm den 25 oktober 2005.
Centerpartiets tidningskoncern hette Centertidningar AB, där ingick SN, Östersunds-Posten, Hälsinge-Tidningar, Norrtelje Tidning, Hallands Nyheter och Länstidningen i Södertälje. Alla sex tidningsföretagen var välskötta och lönsamma, SN hade exempelvis år efter år placerat sig bland de fem lönsammaste dagstidningarna i Sverige. Men branschtidningen Resumé beskrev lite föraktfullt beskrev dem som "småtidningar i skogen".
Att SN var till salu var alltså ingen hemlighet. Försäljningen var noga planerad och processen pågick under flera månader. Men vem köparen var behölls som en väl bevarad hemlighet ända fram till presskonferensen.
Där presenterades ett konsortium bestående av Stampen, VLT AB, Mittmedia AB och Morgonpress Invest AB. Köpesumman blev 1,81 miljarder kronor och tidningskoncernen Centertidningar styckades upp i fyra regionala delar.
Östersunds-Posten och Hälsingetidningar fördes över till Mittmedia i regionen nedre Norrland. Falkenbergstidningen Hallands Nyheter togs över av Stampen och Morgonpress i västkustregionen. VLT tog över Länstidningen och Norrtelje Tidning som tillhörde Stockholmsregionen.
SN passade inte in i någon av dessa regioner. Men för att få igenom affären, koncernen såldes i ett stycke, tog Stampen och VLT gemensamt över ägaransvaret för SN .
Centerpartiets dåvarande ordförande Maud Olofsson påpekade att tidningarna "för all framtid" skulle behålla ledarsidornas politiska färg.
"De nya ägarnas politiska färg har lika liten betydelse för nyhetsjournalistiken som de gamla ägarnas politiska färg", sa SN:s chefredaktör Göran Carstorp.
"Affären betyder att mångfalden bland de politiska pressrösterna inte minskar", sa SN:s politiska chefredaktör Catharina Håkansson.
Och de nya ägarna garanterade att SN skulle fortsätta vara en självständig tidning och inte säljas vidare.
"Vi har inte ens tänkt tanken" sa Lennart Foss som var koncernchef för VLT.
Det löftet höll inte ens två år.
Fredagen den 20 april 2007 presenterades Eskilstuna-Kuriren som den nye ägaren till SN. Affären hade gjorts upp i hemlighet, liksom när Centerpartiet en gång köpte SN 1973, informationen till de anställda var obefintlig.
Tystnaden och hemlighetsmakeriet berodde på att den ena av SN:s ägare, VLT, var ett börsnoterat aktiebolag. Ingen information skulle få läcka ut innan börshandeln stoppades.
Priset var 380 miljoner kronor och Eskilstuna-Kurirens dåvarande koncernchef Hans Rinkeborn såg påtagligt nöjd ut när berättade om affären.
"Tillsammans är vi bättre skickade att skapa möjligheter för att utvecklas", sa han och syftade på att den snabba teknikutvecklingen innebar att tidningsbranschen måste konkurrera med de internetbaserade medierna. Han annonserade en storsatsning på webbtidningarna, antalet besök på sajterna skulle fördubblas inom ett år.
Det handlade alltså om hur papperstidningen skulle överleva i den nya internetbaserade mediavärlden. Om hur tidningsläsandet steg för steg skulle flyttas över till nätet. En diskussion som alla i beslutande position på svenska dagstidningar deltagit i sedan slutet av 1990-talet.
Bakgrunden var en kontroversiell rapport som tidningsbranschens egen intresseorganisation Tidningsutgivarna beställt 1997 från ett konsultbolag som heter Kairos Future. Där spådde konsulterna en dyster framtid, papperstidningen skulle bara hållas till liv av en samling veteraner. Läsarna skulle i stället ha gå över till att hämta sin omvärldsinformation från internet.
Konsultrapporten spred sig som ett virus bland tidningsmakare. Papperstidningen kommer att dö och framtiden finns på nätet, blev det nya mantrat.
Men trots domedagsstämningen var fortfarande papperstidningen den dominerande intäktskällan för tidningsföretagen. De flesta tidningar fick ungefär 95 procent av sina annonsintäkter från papperstidningen, även om dagspressen i Sverige tappade ungefär tre procent i upplaga varje år.
Men SN hade länge varit en av Sveriges mest lönsamma tidningar och gått mot strömmen med en ständigt stigande upplaga. I och med köpet hoppades Eskilstuna-Kuriren få en rimlig utdelning på den 380 miljoner kronor som man investerat i SN.
"Vi lägger vinstkraven på samma nivåer som i dag", sa Hans Rinkeborn.
För att klara lönsamheten, och finansiera företagsköpen, har alla nybildade mediekoncerner försökt pressa kostnaderna genom olika typer av samordningar. Hans Rinkeborn uteslöt inte förändringar på SN och gjorde också klart att det inte skulle byggas något nytt tidningstryckeri i Nyköping. Men tryckpressen på Arnö, som byggdes 1982, skulle få vara kvar.
"Så länge den kan rulla. Det kan ta fem eller tio år" lovade Hans Rinkeborn.
Sju år senare hade pressen rullat färdigt.
Natten mellan den 30 augusti och 1 september 2013 trycktes den sista papperstidningen på Arnö och produktionen flyttades till EK:s tryckeri i Eskilstuna.