Min pappa sa alltid att plöjningen säger mycket om lantbrukaren. En rak fåra var en slags kvalitetsstämpel, berättar överdomare Sven-Olof Salomonsson.
För den oinitierade kan SM i plöjning kanske tyckas obegripligt. En plog vänder upp jorden. Antingen dras plogen av en traktor eller hästar. Vad mer?
För den som inte förstår bättre är folkfesten den främsta – och kanske enda – behållningen. Men för de som sitter inne med kunskapen är plöjning närmast en konstform.
– Titta på den där kusken och hans hästar. Ser du hur fint och jämnt hästarna går. Han är riktigt duktig, säger Sven-Olof Salomonsson, som är överdomare under tävlingarna med häst och plog i Tystberga.
Under uppväxtåren på gården i Boråstrakten åkte han ibland runt med sin pappa i omgivningarna. När de passerade en åker fångade den ofta pappans intresse, som kunde peka mot en nyplöjd jordplätt och förklara att "där bor visst en riktigt duktig lantbrukare".
Tecknen finns där för den som har ögat, berättar Sven-Olof Salomonsson
– Fårorna ska vara raka. Och något grönt ska inte synas, ogräset ska ner under jorden.
Det är bara en liten del av allt som bedöms under en SM-tävling i plöjning. Dessutom kontrolleras fårornas bredd och djup. Och ryggen – som bildas när de första fårorna plogas – ska inte sticka upp.
När det tävlas i just häst och plog bedöms även hästarnas kvalitéer och samspelet mellan djuren och kusken.
Den plöjda åkern är fortfarande en kvalitetsstämpel på lantbrukaren. Men i det kommersiella jordbruket finns det sällan plats för häst och plog. För dagens kuskar är plöjningen oftast inte en försörjning utan ett fritidsintresse.
Alf Eriksson plöjer med sin veterantraktor. För att lyckas bra måste du ha tålamod och vara noggrann, säger han.
En av SM-deltagarna är Johan Eriksson från Bettna utanför Nyköping. Han har jobbat med häst och vagn i skogen i 30 års tid. När arbetsdagen är slut jobbar med sina egna hästar hemma på den egna lilla gården.
– Även sambon håller på med hästar. Det är lite nördigt men vi lever för hästar 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan.
För honom har plöjning ingenting med försörjning att göra. Det är ett fritidsintresse med ett slags meditativt inslag. När man går bakom plogen och ser plogtiltan – den jord som plogen vänder upp – kan man uppleva stunder av fullständig harmoni, berättar han.
– När du tittar på plogtiltan fylls du med samma slags frid som när du tittar in i en eld eller när du tittar på ett strömmande vattendrag. Det är lugnande.
Plogning med häst ger plöjningen en extra dimension. När allt fungerar som det ska känner man en sällsynt närhet med djuret. Kusken och hästarna arbetar åt samma håll och förstår varandra.
– Eftersom belöningen av en riktigt bra plogning kan vara så stor är det väldigt frustrerande när det inte fungerar, säger Johan Eriksson.
Mätlaget kollar så att fårorna har rätt djup och bredd. Här är det Göran Rohdin som inspekterar hur det går.
Överdomare Sven-Olof Salomonsson sitter på en hopfällbar pall och studerar de olika ekipagen. Han är nöjd med det han ser men känner ändå en liten oro för sportens framtid.
Under de senaste åren har antalet tävlande ekipage sjunkit, berättar han.
– Men vi får se. Det utbildas fortfarande en del kuskar. Brukshästar används ju en del inom skogsbruket och på olika naturreservat. Det är en bra metod om man vill vara varsam med naturen och inte orsaka skador, säger han.
Det är nog ingen risk att Johan Eriksson lägger tömmarna på hyllan i det första taget. Hästar kommer nog alltid att vara hans stora intresse.
– Det är det vackraste djuret som finns. Och det tycker jag trots att jag mest går bakom deras arsle.