"Att de inte haft skyddsombuden med i planeringen och ombyggnationen, det är ett allvarligt brott mot arbetsmiljölagen" säger Per Norrhäll, skyddsombud på Vision.
– Det är ganska stora brister i vår verksamhet. Under byggnadsprocessen som pågått i tre år så har man undanlåtit att ha med skyddsombud, arbetsgrupper och chefer, säger Johanna Kullman Böö, ordförande i Visions Nyköpingsavdelning.
Socialtjänstens flytt till nybyggda Vägporten (gamla Försäkringskassan) har planerats länge. Nu har de varit på plats i ungefär en månad. Trots kritik från medarbetare och skyddsombud besannades deras farhågor – det råder stora brister i den nya arbetsmiljön.
– Att de inte haft skyddsombuden med i planeringen och ombyggnationen, det är ett allvarligt brott mot arbetsmiljölagen. Vi har begärt en tvisteförhandling med kommunen där vi kräver skadestånd, säger Per Norrhäll, skyddsombud i Visions Nyköpingsavdelning.
De fyra som möter SN:s reporter har flera exempel på vad som brister i den fysiska och sociala arbetsmiljön. Redan nu har flera allvarliga säkerhetsbrister uppdagats.
– Huset saknade ett skalskydd, vilket innebar att vi hade klienter som sprang runt i hela huset. Vi som skyddsombud krävde att arbetsgivaren skulle åtgärda det omedelbart. Då tog man hit två stycken väktare för att se till att skalskyddet fungerar någorlunda, säger Per Norrhäll.
De allvarligaste bristerna, enligt skyddsombuden, är dels att inte larmen fungerade de första veckorna och att ingen visste om det samt att besöksrummen är felkonstruerade. Även det sistnämna utgör en säkerhetsrisk för både personal och klienter.
– Vi har haft ganska mycket problem med att kunna ta emot besök. Vi har behövt springa ut i områden där klienter är utan att kunna göra en riskbedömning. När vi hade APT (arbetsplatsträff) fick vi reda på att personlarmen inte har fungerat. Jag har haft besök där jag trott att jag haft fungerande larm, men det har jag inte haft, berättar socialsekreteraren Linnea Steneskog.
Utöver säkerhetsriskerna gör den nya arbetsplatsen att socialarbetarnas jobb blir svårskött. Förut hade de flesta egna kontor – nu sitter de i öppna kontorslandskap.
– Där jag sitter är vi 14 personer i ett öppet kontorslandskap. Det ställer ju till det när vi behöver prata i telefon. Vi är en myndighet så vi har sekretess, även mot varandra. Vi har endast tre telefonrum på 40 medarbetare, säger Johanna Kullman Böö.
– Det är många man är orolig för. Man blir jättetrött och kan inte koncentrera sig. Jag har jätteont i huvudet på kvällen när jag går och lägger mig, säger Linnea Steneskog.
Den nya arbetsmiljön bidrar till mycket stress hos medarbetarna. Det finns fall där personal har behövt uppsöka sjukvård på grund av stressrelaterade ångestattacker.
– Klienterna märker av detta. Vi är mindre tillgängliga. Det här med spontana telefonsamtal går inte längre. Så det drabbar absolut våra klienter, säger Johanna Kullman Böö.
Glenn Andersson, verksamhetschef för individ- och familjeomsorgen, har nu fått in tvisteförhandlingen som skyddsombuden skickat in.
– Vi har kommit överens med förbunden att träffas efter sommaren och bena i den, säger han och vill inte kommentera ärendet innan parterna har samtalat.
Varför har det funnits flera brister i säkerheten redan från start?
– Framtagandet av hela projektet med Vägporten är en process som pågått under väldigt lång tid och många har varit involverade, även de fackliga organisationerna. Skalskyddet har fungerat tycker jag. Det är att vissa dörrar har stått öppna lite längre och att man har kunnat komma in i korridorer till följd att vi fortfarande har byggnadsarbetare som jobbar hos oss. För att råda bot på det så bemannade vi upp med vaktpersonal när vi upptäckte det.
De har genomfört ett antal samverkansmöten och skyddsronder där alla kunnat påpeka förbättringsaspekter i både säkerhet och arbetsmiljö. Dessa ska utvärderas och därefter bestäms vilka åtgärder som ska vidtas.
Hur kommer det sig att personlarmen inte fungerade?
– Det är mer än jag känner till. Jag känner till att man upplevde att man inte visste hur de fungerade, men det är en helt annan sak. Så snart det landade på vårt bord såg vi till att alla fick en utbildning och att det finns skriftliga rutiner om hur man använder dem och vad man gör när det larmas, säger Glenn Andersson.
– Vi har ju ingen annan inställning än att det ska vara en bra arbetsplats och säkerheten ska vara god för alla som jobbar där.