Det är semestertider. En förväntad önskan om sol, värme och bad. Förr lyssnade vi på väderrapporterna direkt efter nyheterna varje heltimme. Hela familjen satt andäktigt tysta framför en brun radio med läderlook. Väderleksprognoserna sträckte sig kanske tre dagar framåt. Samma sak i tv:n fast då fick man vänta till efter 18.00 och John Pohlman eller Åsa Bodén var mer kända än USA:s president.
Meteorologen är numera ersatt av en färgglad App. Den bruna radion har utrangerats och den smarta telefonen och paddorna har gjort sitt intrång. Appen kan ge oss minutoperativ föreställning om vädret inte bara i dag utan mer än tio dagar framåt. Numera kan vi irritera oss på naturens nycker med god framförhållning och vid behov enkelt installera en ny App som förhoppningsvis visar bättre väder.
Att vara i besittning av en smart telefon är kanske inte alltid så smart. Det gör en del med oss. Det är inte enbart positivt att vara ständigt uppkopplad eller ha tillgång till lättkonsumerad förströelse. Det är lätt att tänka att i kväll tar vi och stänger av telefoner och surfplattor och umgås men på något sätt dras vi hypnotiskt mot våra tekniska prylar och innan det är klart sitter vi där, tillsammans men ändå varför sig, och kollar hur vädret ska bli om tio dagar.
Lättillgänglighet till fakta, förströelse, underhållning och sociala kontakter ändrar våra beteendemönster. Ta en så enkel sak som att vi tidigare kunde lägga en hel kväll på att diskutera en sanning och det var en del i att umgås, ett sätt att kommunicera och lära känna varandra. Nu hinner man knappt börja en diskussion förrän nån jävel sliter upp sin allt för smarta telefon och sedan är diskussionen avslutad och vi har fått kunskap men inte någon egentlig samvaro eller mellanmänsklig underhållning.
All utveckling måste ta en ny väg för att hitta en ny plats. Vår gamla tv som var i centrum i tv-rummet står kvar som en antik möbel medan vi vandrar runt med snabb rörlig bild i fickan. Vi vill ha mer – snabbare eller större – och vi vill välja själva vad och när. Vi uppdaterar oss själva med det bärbara, lättillgängliga och användarvänliga. Vi är uppkopplade i biomörkret och sänghalmen. Frågan är om vi någonsin är avkopplade?
Och det finns behov. Surfplattor har räddat många bilresor. Barnen sitter snällt i baksätet. Kanske lite åksjuka men generellt sett en avgörande kvalitetshöjning av bilsemestern med familjen. Väl framme så får man nätt och jämt ut barnen Jag ska bara ... Uppkopplingen har tagit över. I valet mellan sol och bad vinner plattan. Inte alltid och det var absolut inte bättre förr men för att bryta slentriantittandet behövs både energi och alternativ samt inte minst medvetenhet om att måttfullhet är en dygd.
Vi blir friare men samtidigt mer bundna av att alltid vara uppkopplade och ha våra smarta telefoner och plattor nära till hands. Tänk om man mot förmodan befinner sig på väg till svärfar i Göteborg och i höjd med Mjölby får höra från baksätet: "Pappa, jag tror vi har glömt plattorna hemma". Då har man antingen den absolut värsta eller den absolut bästa semestern framför sig. Det är väl bara att vända eller vågar man chansa?