Svea Johansson har inte lidit av psykisk ohälsa tidigare i sitt liv och vet inte vad förlossningsdepressionen kan bero på. "Jag försöker sansa mig själv i att jag är sjuk. Psykisk ohälsa är en sjukdom, även om den inte syns", säger hon.
– Det känns som att jag inte förtjänar att ha barn, för jag klarar inte av det, säger Svea Johansson.
Hon bor i Nyköping med sambo och deras två döttrar – den ena är två år och den andra sex månader. Hit flyttade de från Norrköping i september, för att komma närmare sambons jobb. Under tiden har Svea varit föräldraledig och studerat på distans.
I hemmet pryds väggarna med leende familjefoton. Men under fasaden är inte allt så glatt som det kan se ut.
– För ett tag sedan brast det för mig. Jag sa till min sambo att jag inte vill ha min dotter längre, att han måste ta henne ifrån mig, berättar Svea.
Hon kände inte igen sig själv. De insåg då att hon lider av förlossningsdepression – igen, precis som efter första barnet.
– Med vår äldsta kom diagnosen som en chock. Jag förstod inte vad det var och det kom ett par månader efter förlossningen. Den här gången visste jag att risken fanns, men tänkte att nu har jag verktyg för att hantera det. Men tydligen har jag inte det.
Nu berättar Svea öppet om sjukdomen på sitt Instagramkonto, där hon publicerar flitigt om sitt familjeliv och har närmare 16 000 följare. Trots att hon känner skam, vill hon dela med sig och informera.
– Jag gör det för att jag själv hade velat läsa om andras erfarenheter när jag drabbades första gången.
Sveas depression uttrycker sig bland annat i ångest, orkeslöshet och att hon blir arg. Hon berättar att det gör det svårt för henne att ta hand om barnen – framför allt yngsta dottern, som hon inte känner ett känslomässigt band till på grund av sjukdomen.
– Om min dotter kanske inte kan sova, kan jag bli arg istället för att ge henne en trygg ombonad. Då har jag ibland höjt rösten. Men direkt efter börjar jag gråta, för jag vill inte skrika egentligen.
Hon beskriver det som en konflikt inombords och att det är sådant som hon skäms och känner skuld för.
– En del i skammen är att man är rädd att folk ska tro att man är elak mot sina barn. Men jag tror att jag kan känna mig elakare än vad jag faktiskt är.
Med äldsta dottern handlade det om att Svea kände sig otillräcklig, som att hon lekte för lite med barnet. Men nu är depressionen värre, säger hon. Och att hon inte kan vara den förälder som hon vill vara.
– Normen är att en mamma ska kunna bestiga berg eller hoppa framför en buss för sitt barn. Jag har känt mig onormal som inte har det starka bandet. Men det är flera som skriver till mig att de inte heller känner så och tackar för att jag vågar dela med mig.
Parets yngsta dotter var efterlängtad och de kände lycka när hon föddes. Men några dagar senare började Svea Johansson att må dåligt. Vid den tiden trodde hon dock att det berodde på annan turbulens i livet.
Runt en av tio kvinnor drabbas av depression i samband med förlossning, enligt Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU. Några av symtomen är ångest, nedstämdhet, ilska och självskadebeteende. Och flera upplever just att de inte kan knyta an till barnet.
– Det är inte mitt eller barnets fel att jag har förlossningsdepression. Även om jag känner mig värdelös som mamma, är jag egentligen säker på min föräldraroll. Och jag vet att bara det att jag har sökt hjälp gör mig till en väldigt bra mamma, säger Svea.
Båda gångerna kontaktade hon sin barnsjuksköterska för att få hjälp. Av läkare får hon antidepressiv medicin och hon går i kognitiv beteendeterapi via en kurator.
– En övning är att jag och min dotter ska äta samtidigt. Ibland funkar det, ibland inte. Men det kan hjälpa att göra saker tillsammans.
Hon får stöttning av de i sin närhet. Sambon är föräldraledig och Svea är sjukskriven, med fokus på att bli frisk.
Vid sin första förlossningsdepression mådde hon bättre efter ett halvår. Men hon är rädd för vad som hade kunnat hända.
– Jag vet inte vad som hade hänt om jag inte sökt hjälp. För det är många elaka tankar i huvudet och jag vet inte hur långt ner i mörkret jag hade gått. Det låter hemskt, men jag vet inte om jag hade varit kvar i livet.
Ungefär en av tio kvinnor drabbas av depression i samband med förlossning – men det tros finnas ett mörkertal. Svea Johansson delar med sig av sin historia på sociala medier, i hopp om att hjälpa andra i samma situation.
Svea får mycket positiv respons på Instagram och känner att det är rätt beslut att vara öppen om förlossningsdepressionen. Motivationen är att hjälpa andra.
– Jag vet att det finns risk för att bli kritiserad, men det är värt risken om jag kan hjälpa någon annan. Det behövs pratas om och är inget att skämmas för egentligen.
Och det är viktigt att man vågar söka hjälp, säger hon.
Svea tar en dag i taget och är hoppfull.
– Jag vet inte när, men jag vet att det kommer att bli bra. Jag vill lära känna min yngsta dotter. Men först behöver jag hjälp för att må bättre och orka det.