Teateresteter som vill beröra många

Efter ett år av förberedelser är det dags – fredagen den 15 april har Nyköpings strands teateresteter premiär för sin version av Kim Atle Hansens "Buy Nothing Day". Det är en mångbottnad pjäs med målet att inte lämna någon oberörd.

NYKÖPING2016-04-14 09:57

Moa Söderlunds rollfigur vill krossa sexismen, och inte bara med ord. Arvid Taawo är narcissist, Rasmus Gustafson jobbar på äldreboende. Joel Boström engagerar sig mot den globala uppvärmningen, Annika Ekberg mot den allmänna likriktningen. Melker Appel brinner å sin sida inte för något utom att skapa osämja och mobba andra.

Det är sex sinsemellan mycket olika karaktärer vi lär känna på Nyköpings teaters scen. Och det slutar inte där. Kim Atle Hansens "Buy Nothing Day" rör sig även på ett metaplan där de sex rollfigurerna själva improviserar fram en pjäs. Det kan låta kaotiskt, men scenerna vi får se prov på är stringenta och medryckande.

– Oavsett vem du är tar du med dig något härifrån. Du behöver inte hålla med, det kan också handla om att inte göra det, säger Melker Appel.

– Ja, man kan bli både glad och ledsen, tillfogar Moa Söderlund.

Uppsättningen på Nyköpings teater är en del av Riksteaterns satsning Länk. Syftet är att ge unga ensembler möjlighet att spela nyskriven dramatik som passar dem, och att låta dem träffa varandra. Nyköpings strands version av "Buy Nothing Day" kommer under helgen att spelas på en regional teaterfestival i Gottsunda, och – om juryn så vill – på Länks riksfestival i maj.

– Förra gången gick vi hela vägen, säger Linda Krogsaether, lärare och regissör.

– Det kommer vi att göra nu också, fyller delar av ensemblen i.

Ett år har gått sedan de valde pjäsen. Repetitionerna har pågått under hela läsåret, och det händer fortfarande att de slår in på oväntade stigar. Att manuset överraskar, får gruppen att vilja ändra på någon detalj.

Linda Krogsaether säger att "Buy Nothing Day" hör till det absolut svåraste hon regisserat. Orsaken till det är bland annat att manus knappt innehåller några scenanvisningar, utan bara repliker.

Resten har varit upp till dem själva: att improvisera fram pjäsen om den framimproviserade pjäsen – som i sin tur möjligen speglar något annat.

– Det handlar om en ickefungerande grupp som ger bilden av ett ickefungerande samhälle, säger Linda Krogsather.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!